Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Porjuskatarakterna och en forsfärd på Lule älf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nästan tre dagsverken af två man att föra den tillbaka
från Suppatselet till Suppekadde, ty båten kunde
icke ros uppför forsarna utan måste dragas med lina
utmed land, och på många ställen förekomma fall vid
stranden, där måste båten dragas på det torra ett
längre stycke. Kanske jag hellre ville köpa båten än
att kosta på så många dagsverken.
Nej, det hade jag knappt lust till, emedan jag
sedermera ej kunde använda den.
»Doktor fara allt till Porsi eller också till
Vuollerim med båten. Doktor sälja båten till
flottningsinspektor eller också Turistföreningen
söpa båten eller också någon annan. Det går så fint»,
rotvälskade Vuopio.
Jag började inse fördelen af att köpa båten och
kom öfverens med Nikke om ett pris af 50 kronor för
densamma.
Därmed voro denna dagens omsorger öfverståndna. Efter
en åtskilligt lugnare och angenämare natt än i
Harsprångshyddan randades för mig nu den stora dagen
– det var för resten den 9 aug. – då forsfärden skulle
utföras.
Båten lastades med hela det från Porjus till
Suppekadde i behörig ordning anlända bagaget och
Nikke, Vuopio och jag embarkerade. De förstnämnda
rodde, medan jag gjorde ingenting annat än förde en
del anteckningar. Det var ej synnerligen långt till
Liggaforsen och snart voro vi där.
Roddarna vände båten så att fören kom emot
strömmen. Båten gripes af strömmen. De ro helt
sakta för att minska farten och kunna hålla styr på
båten. Jag tager af mig i skjortärmarna och stoppar
alla mina anteckningsböcker under den med ett tåg
omsnörda västen för att simmande rädda dem och mig
i händelse af olycka.
Vi befinna oss snart i den brusande forsen. Det går
dock ej så fort, som man skulle tro. Vattnet rinner
ingalunda jämnt nedåt, utan arbetar fram och tillbaka
i oupphörliga hvirflar och krökar. Kring större
stenar stå höga bränningar, dem måste vi akta oss för,
där skulle båten ögonblickligen fyllas eller måhända
slås sönder. Nikke kommenderar lugnt och säkert. Båten
krokar af och an. Än hålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
