Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med en sömnad af ullgarn i bjärta färger, och på
långbänken bakom det stora, omålade träbordet togo
drängarna Lavs, Annes, Tröls och Jeppa plats. Alla dock efter
ålder eller uppnådd rang i tjänsten. Vaktgossen blef i
öfverensslämmelse härmed placerad vid nedre bordsändan.
Pigorna Kistena, Celia, Dortha och Sissa hade sina
platser midt emot drängarna. Men då eliketten förbjöd dem att
sitta till bords — det var kantänka skamligt — måste de
stående intaga sin måltid. Som ortens sed gärna
efterlef-des, och den älven föreskref, alt maten skulle förtäras med
stor långsamhet, blefvo de stackars flickorna tvungna att
flera gånger under måltiden ömsa ben, d. v. s. de
nödgades hvila än på det ena och än på det andra benet.
Då matgästerna voro många, var bordet fullsatt med
trä-eller lertallrikar. På de långa trätallrikarna, »skäjlarna»,
lades mat för två personer. Varm rätt bestods ej hvarje
middag, men när s. k. lagad mat skulle bjudas, kokades
så stora mängder på en gång, att folket kunde bespisas
därmed minst tre dagar å rad. Om maträtten bestod af
soppa, kål eller ärter, inbars den uti ett stort lerfat, som
ställdes midt på bordet. Ur detta hämtade enhvar
bord-satt sin andel med en sked af trä eller horn. I skedens
skaft voro initialerna till ägarens namn inbrända. Fläsket
eller köttet, som serverades till soppan, hölls i handen, ty
gaffeln var vid denna tid ej i bruk här bland allmogen.
Hvarje matgäst slickade sin sked ren med tungan och
torkade den med näfven. Ibland stacks den under armen, då
tröjan fick tjänstgöra som handduk. Den på så sätt
rengjorda skeden kastades därefter uti bordslådan, eller också
instacks den uti en läderhylsa, som var fastspikad på
loft-bjälken. Här var under soliga och varma höstdagar ett
synnerligen kärt tillhåll för flugor, som samlades i stora och
mörka klungor för att hålla kalas på de å skedarna
kvar-sittande matresterna. Knifven, som bars i fickan, torkade
männen däremot på byxan, medan kvinnorna torkade den
på sitt förkläde eller sin kjortelskoning. Efter ännu en
torkning, men nu med handens afvigsida på munnen,
lämnade slutligen tjänarna bordet under en slängande och
vaggande gång, sådan man får af stora, klumpiga med järn
och grofva spikar beslagna träskor samt af ett dagligt tramp
i en styf och seg lerjord.
Under den hvilostund, som närmast följde på
middagsmåltiden, fyllde husbonden sin pipa ur tobaksskrinet.
Därpå lyfte han det ena benet för att genom en strykning på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
