Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÄGEN, HISTORIA OCH FOLKLYNNE
VII) SKELLEFTEÄLFVENS STRAND
af ELLEN VLEUGEL
er än någon annan del af Sverige företer
Norrlands natur djärfva motsatser, hvilka allt från
den tid då det första rödjande yxhugget ekade
i vildskogen tryckt sitt särmärke på de skilda
bygdernas lif, sed och kynne. Hvarje älf
sjunger här sin egen sång, där den än öfver svarta
bergstup brusar fram genom trånga dalfören — än i
hinderlös ro flyter mellan ljusa slätter, randade af i fjärran
blånande skogskammar.
Men det myckna talet om »framtidslandet» har skymt
undan tanken på att folket, som här bygger och bor, äfven
äger sägen och historia väl värda att bygga vidare på.
Icke i går steg de första svedjefallens rök kring
nybyggarnas gårdar i Skellefteådalen.
Redan i grå forntid lär strandhugg skett ute på en
klippudde vid älfmynningen. Flere större och mindre
stenkummel vittna om att manspillan varit ansenlig. Sägnen
tillägger höfdingen Urse segern. Strandremsan skulle efter
honom fått namnet Ursviken och hans afkomlingar sägas
ha bebyggt dalen.
Vidare förtäljes om hur den manhaftige aposteln S:t
Staffan under en af sina många färder här i norr skulle
profeterat om yttersta dagens annalkande, när en holme i
älfven midt för den nuvarande kyrkan blefve förtärd af
de giriga böljorna. Den heter än i dag Staffansholmen.
Att senare klosterfolket funnit väg till denna aflägse bygd,
härom minner namnet »klostergärdan» på en åker invid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
