Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två dagar i automobil af GUNNAR ANDERSSON
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utom det, att bondsmederna skulle stjäla skenorna
för att smida om dem, äfven det att tågen skulle
skrämma hästarna. Tvifvelsutan ha de också så gjort,
men nu äro nästan alla hästar bekanta med tåget. Samma
med velocipederna. Jag minns väl den tid, då svenska
folket bombarderade den stackars velocipedåkaren med
sten och då hundarna hetsades efter honom och han
ansågs som en landsplåga, hvilken bönderna ville ha
förbjuden. Nu stryka bonddrängarna framför andra kring
landsvägarna på velociped, och nu är det ej minsta
tal om att cykeln skulle vara farlig för hästar. Så
kommer det också att gå med automobilen, frågan är
blott huru snart. I själfva verket är det såsom från
flera håll redan framhållits, ingalunda den rätta
linjen, som riksdagens dominerande landtman hittills
beträdt, då de sökt förbjuda bilåkningen på så många
vägar som möjligt. Nej, öppna största möjliga del af
vägnätet för automobilen, men stadga höga böter och
eventuellt fängelsestraff för öfverdådig framfart. Vi
sågo själfva huru mycket förståndigare djuren ofta
voro än deras körkarlar, men tack vare vår utmärkte
chaufförs kloka uppträdande, hände ej minsta olycka,
oaktadt vi mötte väl ett sjuttiotal skjutsar.
Ett häståkdon skymtar på afstånd. Ett par kraftiga
trumpetstötar för att väcka skjutsbonden! Nu blir
det lif, hojtande med mun, armar och piska. Vi närma
oss i sakta fart; nytt hojtande. Vi stanna men med
maskinen arbetande. Vanligen hjälper hr Karlssons
oföränderliga: »Såja,
såja, pysen lilla; såja, såja, pysen lilla – – –,»
uttaladt i den snälla, farbroderliga ton, som äfven lugnar
djuren. Hästen går sakta, nosande, med viss oro
förbi. Visas större oro, slås maskinen ifrån och
då går det nästan alltid lätt nog, om ej den åkande
är alltför vettskrämd. Men hvad är att göra, då han
störtar ur, spänner i våldsam fart från hästen och
försvinner till skogs jämte denne, som kastar en
sista intresserad blick efter den nya konkurrenten,
innan han och dåren, som leder honom, försvinna i
skogens ogenomträngliga dunkel.
Mellan Trosa och Nyköping är det två skjutshåll på
respektive 8 och 9 gamla fjärdingsväg. Vid Svärdsbro i
Sättersta s:n ligger den gamla gästgifvargården. Det
hela tar en timme och femtio minuter. Först
bär det öfver de rikt odlade lerslätterna inom
Vagnhärads och Västerljungs socknar. Äfven här hindrar
automobilförordningen. Den halfmillånga vägen ned till
kyrkan, på hvars kyrkogård Adolf Erik Nordenskiöld,
den store polarfararen, ligger och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
