- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1912 /
108

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karlsöarna af K. H. WÖHLER

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eftermiddagen, då solen, som här ute i hafsbandet kännes
mångdubbelt starkare än annorstädes, med sina strålar
belyser de branta sluttningarna, där kolossala
stenblock ligga nedrasade, och de höga klippväggarna
med deras egendomliga nischer och utsprång, där
törnros och oxel klänga sig fast, då visar sig denna
del af ön från sin allra fördelaktigaste sida. Här
finna vi »Rindhålet» och »Korphålet», väldiga nischer
i berget, den förra täckt af en ofantlig murgröna
(gotländska »rind» = murgröna). Enda sättet att komma
in i dessa klipphålor är att låta fira sig ned för
berget i lina och sedan medelst pendelsvängningar
skaffa sig fotfäste. Dylika otillgängliga ställen
utgöra en omtyckt och i sanning skyddad häckningsplats
för »törd» och »spissnäbb». Något längre bort under
Västerberget ser man en hög klippa, »Stornasar», som
reser sig brant ur sjön. Själfva den väldiga näsan,
som förmodligen innehöll ett par hundra ton sten och
gifvit klippan dess namn, störtade för några år sedan
(1905) i hafvet.

illustration placeholder
STORNASAR FÖRE RASET. ST. KARLSÖ.         J. Hamner fot.

Fortsätta vi från Stornasar vår rundpromenad, komma
vi efter passerandet af »Altaret», ett slags naturlig
stenkaj, där ångbåtar vid stilla väder skulle kunna
lägga till, fram till Söderhamn och därifrån vidare
till de otillgängliga »Svarlhällarna», hvilka äro
rika på»raukar»; »Fantarna», »Predikstolen» och hvad
de nu allt heta. Med »raukar»
förstår gotlänningen egendomliga, fristående
bergspartier, »stenjättar», som äro resultat af
hafvets underminerande och förstörande arbete, ofta
underlättadt af i bergssprickorna nedträngande
regn och af kalkbergets olika motståndskraft. Där
Svarthällarna sluta, vidtager »Hasslistigen»,
som följer bergkanten på nordöstra sidan af ön
och som kanske är den besvärligaste af alla öns
»promenader». På denn§ sida har i januari 1910 ett
kolossalt klippras ägt rum. Strax intill ligger ett
mycket bekant klipparti, »Utfall», som


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:22:19 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1912/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free