Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sundsvall af MARIA RIECK-MÜLLER
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att förvandla en »stad på papperet» till ett verkligt
lifskraftigt samhälle.
Denne Sundsvalls förste borgmästare hette Daniel
Bertilsson och tycks ha varit en viljestark och
klok herre, full af ungdomlig entusiasm för sin
uppgift. Huru han bar sig åt vid utförandet af ett så
kinkigt arbete, som att utan något kapital och i en
så aflägsen bygd grundlägga och bygga, skapa lif och
rörelse samt ett i allo gillt borgarsamhälle – det
har eftervärlden aldrig fått veta. Men det veta vi,
att knappt ett år efter det yngre privilegiebrefvets
utfärdande så stod här på Selångersundets södra strand
en liten stad framtrollad, med gator, »fjärdingar»
och tomter, där publika och privata hus af präktigt
timmer reste sig i god ordning, visserligen ganska
oansenliga och enkla, men dock säkerligen i mycket
öfverträffande medelpadingarnas drömda härligheter
från deras långa väntans dagar.
Men inte nog med dessa företeelser, som hörde
till den yttre stommen. Här fanns också – jämte
trollkarlen-borgmästaren själf – råd, rådstufvurätt och
drätselnämnd; och förutom de välkända smederna och
f. d. bönderna gåfvo nu köpmän och handtverkare med
hustrur och barn rörelse och färg åt den unga staden.
Denna första stadsplats var belägen ungefär på det
område, som i det nuvarande Sundsvall sträcker
sig väster om Högbergsgatan. Kyrkan med sin
kyrkogård låg högst på krönet af sandåsen, den
s. k. Väderkvarnsbacken, som numera hör till det
Sundsvall som går. Det öfver hela dalgången synliga
templet – äfven det byggdt af trä – ägde dock ingen
klocka; och först 1649 beviljades af drottning
Kristina ett anslag en gång för alla af fem tunnor
spannmål, så att borgerskapet skulle kunna bekosta
sig gjutningen af en klocka och inte längre sakna
ringning till gudstjänst och jordafärd.
Under detta sitt första skede liknade nog vår stad
mest en större by eller ett fiskeläge, med sin
befolkning af fiskeriidkande och jordbrukande
borgare, hvilka säkerligen inte skulle ha kunnat
lifnära sig dessa binäringar förutan.
Samtidigt med stadens uppbyggande lät kronan där äfven
uppföra det förut af konungen påtänkta gevärsfaktoriet
samt en kronobod för en del af kronans förråd och
skattepersedlar. Faktoriet, som låg i närheten
af Sidsjöbäcken, gaf till slutet af 1600-talet
sysselsättning åt de inflyttade rörsmederna, hvilka
där tillverkade »både pistoler, mousqvetter och
spetsiga vapen», men förflyttade sedan sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
