Svenska Turistföreningens årsskrift / 1912 / 265 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några vinterdagar vid Stora Mjölkvattnet af Mc LONY

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det vill till all ens påpasslighet att klara
krökarna, så att icke något af kronans skog kommer
till spillo. På myren nere vid hyddan stanna vi:
tiden är 5 minuter och höjdskillnaden 430 meter.


SKÄCKERFJÄLLEN FRÅN ÅBO. A. Wahlstedt fot.

En stadig middag i hyddan med siesta i britsarna och
åtföljande hemtrefnadskänsla inverkar synnerligen
menligt på vår föresats att samma dag fortsätta de två
milen till Edevik, och vi besluta oss för att stanna
ännu en natt. I kvällningen dra vi åter halfvägs upp
åt fjället för att se solen sjunka öfver fjällen
i väster och än en gång få pröfva en del af vår
styfva löpa. Nere på myren falla skuggorna långa och
Himmelsraftens topp i öster står för några flyktiga
minuter uti de varmaste rosafärger af återskenet från
den redan nedgångna solen, nordiskt Alpengluhn. Det
ligger ett visst vemod öfver kvällen vid tanken,
att vi nu skola lämna vår ensliga koja och denna
jungfruliga trakt, som vi känt oss som ensamma herrar
till. I det svaga eldskenet från kaminen stiger den
blå röken från pipsnuggorna sakta mot taket och talet
kommer på de gångna tolf vintrar, vårt lag hållit
samman och under skiftande öden genomströfvat
fjällmarkerna. Vi prisa fjället för hvad det
gifvit. Mödor och strapatser har det bjudit i rikligt
mått och äfven faror stundom, men svårigheter äro
till för att öfvervinnas och utveckla den, som gör
det. Hälsa och krafter har det skänkt och outtömliga
skönhetsvärden. Den intima kontakten med en oskårad
och majestätisk natur och aflyssnandet af dess än
mäktiga, än oändligt sakta hviskande röst har kommit
oss att fatta naturen som något annat än en kuliss
kring människans görande och låtande. Umgänget med
enkla fjällbönder och lappar har hjälpt oss uppskatta
människan mera efter hennes värde som människa än
efter de många konventionella förhållanden, som eljest
inverka på värdesättningen. Öfver hufvud taget har det
lärt oss se lifvets förhållanden litet från ofvan,
en synvinkel, som gör mycket, som eljest förefaller
stort, till smått och tvärtom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>