Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mycket land - litet folk af L. BERGSTRÖM
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hyfveljärnet är inpassadt i tjockändan af en lång
sviktande granstam, hvars smalända är fäst i marken
i liggande ställning som ett slags fjäder. Den
fotlånga träklabb, af hvilken spånorna hyflas,
är fastgjord i en upprättstående trädstam invid
hyfvelstocken. Nu fatta tre fyra armstarka karlar
handtagen i hyfvelstocken och lyfta den uppåt, så att
hyfveljärnet hugger tag i den upp- och nedstående
träklabben, hvarvid en spån med lätthet hyflas af till
följd af hyfvelstockens tyngd och dess fjädrande
kraft. Det går i takt och med fart efter lämplig
melodi. Men ännu mer. Nybyggaren är grofsmed och
klensmed. Han förfärdigar eftersökta liar, yxor,
knifvar, koskällor m. m. Dessutom är han snickare
och svarfvare. Han äger en väldig träsvarf af massivt
järn, på hvilken han bland annat svarfvar större och
smärre träskålar ur »björkvridor», d. ä. knölformiga
utväxter å äldre björkstammar. Han är grundläggare
och husbyggare. Och i allt detta deltaga hans söner,
som snart nog öfverträffa sin far och läromästare. En
af sönerna har dessutom börjat praktisera som
djurläkare och slaktare. Getter och får, kattor
och hundar kan hvem som helst taga lifvet af. Men
hästar, kor och svin våga sig ej alla på. Den unge
nybyggarsonen finner det ej konstigt alls. Han laddar
sin bössa, skjuter djuret rakt i pannan, hvarefter han
öppnar halspulsådern och låter blodet strömma ut ur
kroppen. Han skjuter aldrig fel, och sålunda undviker
han allt slags djurplågeri. Nu har han ock fått tag
i en djurläkarbok. Den ämnar han grundligt studera
till gagn för traktens befolkning. Ett önskemål,
som man dock knappt vågar ställa upp för sig, är
anskaffandet af en järnsvarf. Den vore särskildt
af nöden för »Knif-Elis», knif-fabrikanten i denna
företagsamma familj. Då kunde han komma betydligt
längre med sin industri. Hans far, nybyggaren,
önskar sig en mindre ångmaskin. Bränsle har han nog
och öfvernog. En sådan kunde ersätta handkraften vid
spånhyfveln och träsvarfven. Men dylika önskemål
hägra i det aflägsna fjärran. Om blott järnvägen
eller åtminstone landsvägen kommer, så komma de
öfriga önskemålen betydligt närmare. Men jag får ej
glömma flickornas konst fö rfarenhet. Den visar sig i
väfnaderna, sängtäckena, gardinerna och portiärerna i
de finare rummen. Dylika saker finner man visst icke
i alla bondgårdar här i trakten. Men väfstolen är i
alla fall ännu en lika allmän möbel som spinnrocken
– och orgelhar-moniet. De praktiska konsterna
tränga nämligen ej undan behofvet af musik. I den
nybyggargård, jag skildrat, finns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
