Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÖFALLSLANDET
af JOHN FRÖDIN
vida och djupa tvärdalar genomskära de
norrländska älfvarna den skandinaviska
fjällkedjan. I hvar och en af dem ligga långa, ofta
djupa sjöar, skilda från hvarandra af föga breda,
af afloppen genomskurna näs, och eftersom
de sträcka sig långt öster om fjällen, bilda
de ypperliga trafikleder upp till och in bland dessa genom
ett område, som för öfrigt är tämligen svårtillgängligt,
upp-fylldt som det är af myrar och försumpade skogar. En
sådan naturlig kommunikationsled är Stora Lule älfs
källsjöar, som nu också, tack vare Svenska Turistföreningens
åtgärder, komma att trafikeras af ång- och motorbåt på en
sträcka af ungefär 80 km.
Redan en mil norr om Porjus träffar man den första
af dessa sjöar, Stora Lule Vatten, som är ungefär 5 mil
lång. Vi befinna oss här ännu i skogslandet. På
stränderna resa sig visserligen några hundra meter höga berg,
men de äro alla skogklädda ända upp på topparna. Under
den 5 a 6 timmar långa färden från Lule Luspen upp mot
sjöns öfre ända, märka vi likväl att bergkullarna bli allt
högre och att deras hjässor bli kala, och när vi slutligen
nå fram till landningsbryggan under forsen vid Jaurekaska,
där den ofvanför liggande sjön vräker sitt vatten ned i den
nedre, ha de redan till hälften af sin höjd rest sig öfver
skogsgränsen, och längst i sydväst skönja vi på en mils
afstånd Ultevis sammanhängande fjällvidder.
Vi ha alltså ändtligen träffat på fjällen. Men de äro blott
lågfjäll ännu, af samma typ som Dundret vid Gällivare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
