- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1917. Göteborg, Bohuslän /
139

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BLÅKULLEN 139

med dyrbart gods från det fjärran Kina — djupast ned i
kölrummet tunga tenntackor, därovan kistor med finaste
te och, väl packat, det eftersträvade ostindiska porslinet och
annat härligt gods, varmed superkargören skulle fröjda sina
redare. Skagens farliga udde hade rundats och för en frisk
nordväst rullar det tunga fartyget med alla klutar till från
Skagerak in i Kattegats böljor. Hela besättningen är på
däck, ivrigt spanande. — Vem skall först få syn på Blåen,
få uppfånga första skymten av det kära hemlandet?
Äntligen ljuder ropet från en skarpögd yngling, som klättrat
långt upp i riggen för att vara den förste att se land: »Nu
sticker Blåen opp!» Hur glatt flögo ej de orden över
läpparna i motsats till den vemodiga avskedshälsningen tre
år förut! Också följdes de av skallande glädjerop från
besättningsmännen på däck, för vilka Blåen var ett säkert
tecken, att nu hade de snart åter nått hemmets strand, det
fria gamla landet, där de hoppades få återse alla sina kära,
om vilkas öden de icke förnummit något på de år, som flytt
under färden över främmande hav till fjärrbelägna kuster.

Och som det var för halvtannat sekel sedan ombord på
ostindiefararen »Götha Leijon», så gick det till på mången
skuta långt förut och långt efteråt. Ja, helt säkert hade
redan många av de gamla vikingarna ivrigt spejat efter
Blåen, då de återvände från sina bragdrika, mångbesjungna
färder till främmande kust. På mer än ett fartyg, av storm
och ström kastat ur sin kosa, har girigt sökts i horisonten
efter Blåen för att få ett säkert landmärke, så att skeppet
skulle kunna undvika att komma för nära de offerkrävande
Pater-Nosterskären och andra dess likar i södra Bohusläns
yttre skärgård.

Blåen kallar sjömannen den. Så göra ock sillfiskaren
och storsjöfiskaren, som med sin fångst likaväl i bitande
vinterdag eller i ruskig höstmorgon som i den svala ljusa
sommarnatten söka sig in mot hamnen och sikta kustens
första landkänning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:20:47 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1917/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free