Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
EN NY VAG TILL KEBNEKAISE
rakt upp genom sänkan, följande dess högra vägg. Sänkan
övergår småningom i en klyfta, som pekar svagt åt höger och
har en lutningsvinkel på omkring 50 gr. Man följer klyftans
botten och kommer med lätthet upp för en trappformig vägg, där
man för det mesta kan gå utan att taga händerna till hjälp.
KEBNEKAISEMASSIVET MED GUDJOHNSENS VÄG INLAGD. Borg Mesch fot.
Endast på ett ställe, något bortom klyftans mitt, är klättring
nödvändig på ett lodrätt stup av omkring 2 m höjd, där man
måste överstiga en smal rämna i bergväggen.
Man hinner den steniga platån något nedanför kalottjökeln
och omkring 2—300 m under toppen.
Årtusendens lösa sten ligger i klyftan.
Eljest är denna väg ingen sportväg för alpinister, utan en väg
för den stora publiken. Den är ganska lätt för övade, knappast
svår för halvvägs övade, och kan även, under god lotsning,
begagnas av nybörjare. Nedstigningen är lika lätt som uppstigningen.
Vägen är på olika ställen markerad med rödkrita; ett
kummel är rest något över klyftans mitt, ett andra vid platåns rand.
Tidigt på sommaren och vid mycken snö är klyftan
sannolikt mer eller mindre fylld med snö, och då får stegjärn nog
användas, om vägen överhuvud då är gångbar.
Ett par dagar efter min bestigning gingo två turister samma
väg och funno den god.
Hela turen, som jag företog utan sällskap, tar 7—8 timmar,
och bör, enligt min åsikt, kunna bli den vanligaste vägen till
Kebnekaises topp. Th. S. Gudjohnsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
