- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1921. Öland /
2

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öland, solens och vindarnas ö av HELGE NELSON

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utsiktspunkt. Så rasade fåken i ett och ett halvt dygn och
var enhärskare på ön. Vägarna efter landborgarna blevo
fyllda med snö, men tömdes på vägfarande, som sökte lä
och skydd inom gårdarnas fyrkanter.

Plötsligt svänger i glidande trav en lös fåle med fladdrande man och släpande remtyg in på gården. Han fasttages. En stund efter komma några lunkande skepnader, körkarlen, en lantbrukare från östra Öland, med hustru
och dotter. De hade överraskats av fåken, men hästen
hade stretat dem fram. Strax utanför byn hade hästen
gått ned sig till buken och var ej i stånd att draga släden igenom den väldiga snödyn, som blockerade vägen.
Det var intet annat att göra än spänna från dragaren och
släppa honom i ovädret att söka skydd efter egen instinkt.
Natten går och stormen har svagt bedarrat. Försedd med
väldiga långstövlar måste mannen till fots söka sig hem
till ostkusten för att mjölka korna och sköta kreaturen.
Den milslånga färden lär ha lyckats; det var ett vågat företag och måste ha krävt oerhörda ansträngningar. Själv
gav jag mig ut för att i den närliggande Glömminge prästgård söka upp en studiekamrat, som dagen därpå – det var i januari månad – skulle bege sig till Uppsala, men
knappt utom bygatan kastades jag tillbaka av stormen,
som tog andan ur mig. Stretade fram en stund, så gott
jag kunde, men efter en kortare överläggning med min egen
högfärd beslöt jag att vända om och följa fåkens framfart
inom skyddande väggar.

När fåken slutat sin vilda dans, var landskapet förändrat. Där snön förut legat över de jämna fälten, hade
på utsatta punkter stormens sopkvast med oerhörd omsorg
tagit bort varje snökorn, men samlat upp dem i drivor
efter gärdesgårdarna. Landsvägen högst uppe på västra
landborgen var fylld av glimrande vita drivor av snö,
som kommit till ro mellan de parallella stenmurar, som
kanta vägen.

Sedan fåken bedarrat, sökte man sig åter ut ur byarna,
men aktade sig för vägarna; i stället gick trafiken efter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:22:28 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1921/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free