Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
högfjällen måste vara en bra utsiktsplats. Verkligheten överträffade
emellertid våra högsta förväntningar. Himlen var alldeles
molnfri; i söder och sydväst syntes Alemusjaure, Sarekfjällen med sina
väldiga jökelmassor, Stuor Nijak och Akka, det vackraste bland
Lapplands fjäll, som aldrig kan framstå mera till sin fördel än
från Kallaktjåkko. Vidare syntes i fjärran Sulitälma,
Vastenjaure, Salojaure och Vuojatätno. I väster hade man framför
sig alla de vackra fjällsjöarna Ruotjajaure, Seukokjaure o. s. v.,
precis som på en karta, i norr Sitasjaure och långt bort i
fjärran syntes det på himlens blåning, hur de norska fjordarna
skuro in i fastlandet. Vände man så blicken åt nordost, låg
Kebnekaise där som den sista utposten för snöfjällen och vidare
Singitjåkko, Liddopakte med sina svarta ränder, Kaitumälven,
Kaitumjaure och Teusajaure. Endast den som en gång varit
på fjället en alldeles klar dag och erfarit den stora stillheten
och tystnaden, som härskar däruppe, kan förstå vilken
högtidsstund det var att från en sådan utsiktsplats få beundra
fjällvärldens vilda skönhet.
Vad beträffar jökelns utbredning på Kallaktjåkko, så visar
kartan ganska avsevärt fel. Själva toppen är icke snöbetäckt,
och vidare finnes ej i verkligheten någon jökel på nordöstra
sidan av den topp, som ligger mellan Kallaktjåkkos och
Svalaliesotjåkko. Denna senare fjälltopp kan man uppnå genom att
från Kallaktjåkko gå över den nyssnämnda, mellanliggande
toppen, vilket icke torde bereda några svårigheter. Om man vill
direkt från högslätten gå upp på Svalaliesotjåkko, kan man säkert
komma dit genom att gå upp i den dalgång, där kartan visar
en rund jökel, strax sydost om den förut omtalade långsmala.
Ingen av dessa vägar hunno vi emellertid undersöka, ty vi
måste tillbaka innan mörkret föll på.
Uppfärden från lägerplatsen räknat tog 6 timmar. Nedfärden
tar, om man går direkt, 4 timmar, men vi gingo ej ned till
lägerplatsen direkt, utan lågo över natten i en håla under en sten
strax ovan trädgränsen.
På morgonen började det blåsa friska vindar, och på
Alemusjaure gingo vågorna höga. Det förstås av sig självt, att det blåste
från fel håll, så att vi fingo ro den långa vägen i motvind. Det
var den största ansträngning vi tills dato upplevat, och när vi
efter 10 timmars rodd kommo fram till Suorva, voro vi totalt slut.
Dagen därpå gick färden vidare söderut, och trots de
strapatser, vi genomgått, var det med stor saknad vi lämnade
vildmarken bakom oss för att åter förenas med civilisationen.
Valdemar Lindkvist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
