Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ÖSTRA LEDEN TILL KEBNEKAISE.
Under sommaren 1920 besteg jag Kebnekaise för att se, huru
den av mig i årsskriften 1920, sid. 281 beskrivna leden skulle
vara under svårare snöförhållanden. Detta ledde till
upptäckandet av en ny led uppför väggen.
Denna väg för liksom den andra uppför den välvda
glaciärtungan, över hyllan och in i sänkan. Sommaren förut var
hyllan snöfri; nu sträckte sig ett isband upp över densamma, helt
intill klippväggen, och isens översta, skarpa kant måste jämnas
med isyxan, varvid en smal men säker väg var röjd över det
omkr. 6 m breda isbandet.
När man stigit omkr. 15 m upp genom sänkan, kommer man
till en avsmalning i densamma, »korridoren», där den övergår
i den långa, branta klyftan.
Den nyaste vägen för nu icke in i klyftan, utan går till vänster,
några steg nedanför korridoren, i en svacka mellan två utsprång
i klippan, där två små rösen blevo uppförda. Dessa äro dock
sannolikt redan förstörda av vinterns snöskred.
Härifrån kommer man snart upp i en mindre klyfta, som
sedd nedifrån pekar starkt till vänster. Det är denna klyfta,
som, markerad av ett snöband, är synlig på bilden s. 213 i
årsskriften 1921. Den stora klyftan, som ej går i en båge, utan
rakt upp med svag lutning åt höger, ses ej på bilden.
Man kan nu följa denna klyftas botten ända upp till platån. Om
man hindras av snö i klyftan, som dock ej är brantare än att man
med lätthet går uppför densamma med stigjärn (knappast över
30°), äro klipporna på dess södra sida ganska lätta att
övervinna; man kan utan svårighet klättra upp på olika ställen, och
klippan är så hård, att faran för stensprängningar synes nästan
utesluten. Höjdskillnaden mellan hyllan och platån överstiger
ej mycket 100 m.
Uppkommen på platån följer man avgrundens rand t. h., tills
man efter några minuters stigning hinner den stora klyftan, där
mina två rösen äro uppförda. Härifrån gör man bäst i att gå
fram längs med stupet, tills man efter en halv timmes stigning
når basen av högsta toppen. På denna led har man flera
skrämmande vilda utsikter genom djupa klyftor i den nästan lodräta
östväggen. Anledningen, varför jag 1919 ej valde denna väg var,
att den, sedd från Kebnetjåkko, varifrån jag rekognoscerade,
förefaller ytterst brant. Härefter behöver ingen, som över huvud
har någon vana att gå i fjäll, låta sig avskräckas från den östra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:02:30 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/stf/1922/0401.html
