- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1923. Hälsingland /
136

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lindefallet av Bertil E. Halden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

136 BERTIL E. HALDEN

lönnar och almar, buskager av olvon, hägg, klibbal, måbär
o. s. v. samt skogssäv, knagglestarr, gräsull, kärrfibla m. fl.
växa här i en yppighet, som vore det vid ett sydsvenskt
silurberg. Men insprängd i denna sydsvenska rikedom
skymta Selaginellan, snipen och, ehuru sällsynt, fjälltoltan
med en påminnelse om att det dock är Norrland. Bäcken är
alltså Lindefallets pulsåder och samtidigt dess självsådda
plantskola.

Vem anlade väl denna gamla park, och när skedde det?
Kunde vi också räkna ut, hur gamla de äldsta lindarna
äro, så försloge säkerligen icke denna vår beräkning. Man
måste komma ihåg, att hela denna vegetationstyp egentligen
är alldeles främmande för Norrland. Men för boråt 6 000
år sedan, då Lindefallets klappervallar, som nu ligga c:a
110 m ö. h., utgjorde själva havsstranden, började de ädla
lövträden att spridas efter Hälsinglands kuster. Ett par
tusen år senare torde linden, almen och lönnen samt därtill
eken ha nått sin vidsträcktaste utbredning mot norr.
Redan före vår tidräknings början har däremot granen genom
sin då befästade härskarställning samt ett strängare klimat
helt säkert lagt oöverstigliga hinder i vägen för
konstituerandet av en sådan ensemble som Lindefallets.
Tidpunkten för rekryterandet av Lindefallets sydsvenska
vegetation måste därför förläggas långt tillbaka, säkerligen minst
3 000 år.

Lindefallet är icke det enda minnesmärket i Hälsingland
från svunna tiders rikare växtlighet, ehuru i sitt slag det
ståtligaste icke blott i Hälsingland utan helt visst i hela
Norrland. Dess närmaste motsvarighet är Lönnmor
(Lindmor) vid Klockarsjön i Ljusdal. I all sin härlighet är
Lönnmor dock numera endast en ruin av vad som lär ha funnits
ännu för ett trettiotal år sedan. Älvåsens bergland, beläget
där gränserna för Hassela, Bergsjö och Bjuråkers socknar
löpa samman, Rexforsholmen i Bergsjö, Gryttjesbergen i
Delsbo m. fl. hysa kända växtlokaler med någorlunda
liknande betingelser. En del andra tillhåll för ömtåligare
växter i Hälsingland ha karaktär av sydberg, åter andra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:02:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1923/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free