Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Västra Vålådalen av Carl Julius Anrick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TRILLEVALLEN OCH VÄLLISTA FJÄLL.
Förf. foto.
Men bara några minuter efter det slädarna svängt över Indalsälven vid bron helt nära stationen, och vi äro inne i fjällens förtrollning. Kontrasten mellan i går och i dag är stor. I går slask och grått nere i vår kära huvudstad, där alla ondgjorde sig över det klena julvädret; i dag vid pass nollgradigt och blänkande vitt över fjäll och vidd. Man hade sagt att det var klent med snö i Jämtland, men landskapet är nu lyckligen så stort, att den ena delen ej behöver vara den andra lik. Nog skar släden igenom här och var nere vid Undersåker, men Vålådalsborna försäkra att hemma räcker den väl till.
Och så njuta vi oss allt mer in i stillhetens stämning, medan slädarna susa framåt. Hästarna ha knogat och strävat uppför och uppför den första halvmilen, ty vi skulle ju ända förbi Trillevallen, den lilla vinterövergivna fäboden strax vid skogsgränsen. Men knoget tyckes inte betyda något och julspiltan måtte leka dem i hågen, och så bär det också utför i svindlande fart.
Där se vi rätt framför en glimt av en fjällmur, Ottfjällets, som hög och brant tyckes ropa: här kan ni inte komma fram. Men om det också är det grannaste fjället, kunna vi vänta och bida dess tid — ty långt närmare dit skola vi väl komma. Och här är så mycket annat att se på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
