Svenska Turistföreningens årsskrift / 1925. Blekinge / 245 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en hel lång rad Jämtlandsfjäll med Åreskutan på åtta
fågelmils avstånd — en drottning med sin svit. Och dem ser jag
inte ned på. De blickar, jag nu i så många somrar gått och
kastat på dem, ha varit fulla av förälskelse och tillbedjan. Och
rätt som det var, blevo inte blickarna nog: kärleken krävde
handling. Och då kom ränseln ned från vinden, synades
i sömmarna liksom vindtygskläder och fjällskor, nödiga
reparationer och inköp gjordes, eventuellt sällskap
uppbådades, och så en vacker dag — ibland också en ful —
bar det i väg. Oftast långt bort: till gränsfjällen i Frostviken
eller Hotagen, till Oldfjällen, Kälahögarna, Merakerfjällen
i Norge, Sylarna, Helagsfjället och många, många andra.

ARÅDALENS TURISTSTATION I OVIKSFJÄLLEN. N. Thomasson foto

Men den pingstafton, 14 maj 1921, då jag kom hem från
Italien och såg Frösön och hela Jämtland skimra i en ung,
ljus, lätt sommarfägring — ty maj var sommarmånad det
året — en fägring, som gott kunde tävla med allt det
sagolikt vackra, men så allbekanta, så berömda jag sett där
nere i det sydeuropeiska landet vid Medelhavet, då föllo
mina blickar även på de gamla, trygga Oviksfjällen, dem
som jag har närmast och alltså i vardagslag minst tänker

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>