Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄLKEN MANÖVRERAS NED FRÅN KEBNEKAISESTUGAN. Förf. foto.
en väldig gestalt, en orörlig staty, som avvaktade vår
återkomst. Feilitzen hade redan undanstökat Södra klippön,
som han bestigit till »tuppkammen». Denna var omöjlig att
forcera utan rep och följeslagare, men han hade i alla fall
gjort ett vackert arbete och där uppifrån med spänning
iakttagit vår egen uppklättring. Nu stod han redo att fukta
våra skrumpnade strupar ur sina många, passliga fältflaskor.
Medan snön föll, som om allt som fanns av luftens bomull
hade skakats ned från de himmelska plantagerna, återvände
vi i våra spår över Kebnetjåkkoplatån, där kompasserna
fingo leda oss rätt. Graf samt Halvar och jag gjorde en
avstickare upp på 1 554-metershöjden, vars låga kon icke
förgäves lockade oss ett vindkast genom yrorna — den
tredje dimtopp vi bestego under denna färd. När vi åter
nedstego mot stugan, började snön förvandlas till regn, och
fjällväggarnas drypande och suddiga spöken bebådade den
morgondag, som redan beskrivits i början av denna skildring.
Vid Sarris kåta i Ladtjodalen steg Kebnekaise denna dag
på nytt ur skuggornas rike och höjde sin isiga panna mot
det blå livet. I simmande solsken vände sig Sarri till
Lilliehöök och bjöd honom sitt tack och farväl. Han sade
dessa enkla ord på sin brutna, men uttrycksfulla svenska:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
