Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Dalarne. Av E. A. Karlfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med stark sympati. Ja, låt oss gärna lemna vår vrå, vårt
land och fara långt ut i världen. Den har mycket att
visa och lära oss. Men låt oss veta och känna, att vi
ha något att återvända till som är vårt eget, hurudant det
än må te sig för andra. Vi människor förvandlas till den
nejd vari vi leva. Generationer ha gjort undan den
utvecklingen för oss, som ha oblandad härstamning från ett
håll sedan urminnes tid.
I höst- och vinternätter, då den svåra nordvästen från
Siljan svingar sig över åsen och rumsterar i Opplimens dal,
kan jag vakna med samma leende trygghetskänsla som jag
erfor, då jag som barn väcktes av nattliga oväder kring
min faders och moders gård. Den gamla oxeln knarrar
sakta som av välbehag; han är som alla av sitt släkte en
god stormtrotsare. De båda flöjlarna, Aeolus och Bellona,
gny i vaksamt tjänstenit. Då sänder jag ett tack i stormen
till de goda makter, i vilkas hand jag är, och jag gör det
med andakten hos en löskerkarl, som omsider kommit i
hägn och lä med de sina.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
