Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk natur i svensk poesi. Av Hjalmar Alving
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188 HJALMAR ALVING
Mot detta gyllene överflöd framstår nästan gripande den
småländska torftigheten i en liten flärdlöst och kärleksfullt
tecknad hembygdsbild av J. P. Velander:
En smäcker björk vid stugans knut
och fur och gran vid hagens slut
och krökta rågfälts milda sus
och nederst bäckens brus;
en blomrik äng på insjöstrand
och bortom vattnet skogens rand
och mo och myr med röda bär:
se, det min hembygd är.
De sydsvenska landskap, som upptaga störst utrymme
i vår lyriska diktning, torde emellertid vara Skåne och
Halland.
Ur den skånska bokskogen har Bernhard Risberg målat
en liten vederhäftig, men måhända något själlös interiör:
På askgråa, lavklädda pelarestammar
reser sig bokskogens dunkla gemak,
för sollösa sinnen en solstängd kammar
med tätmörkt bladverk till tak.
Som golv äro askgråa stenblock satta,
och mellan dem höstarna fotsdjupt brett
det brungula lövet, men grönskande matta
ha vårarna aldrig gett.
Det de infödda Skåneskalderna framför allt älska och
besjunga är slätten, slätten i morgonljus, slätten i
sommarkvällens ljumma skymning och slätten i snölös och våt
skånsk vinter som i A. U. Bååths Nyårsafton:
Skymmande dimma våt över slätten vilar,
röda grenar streta från kala pilar,
åkrarnas fåror ligga i disig väta,
gårdarna töcknigt skymta bak vallar räta.
Skånedikten framför andra tyckes mig dock vara
Österlings Häraderna, i vilken, som rörliga mönster mot slättens
soligt gröna eller gula botten, avteckna sig de olika
bygdernas liv:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
