Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
THYKA LUND
en gammal proviantlista från 1592 hade man med sig vin,
öl, bröd, torr skinka, bökling, ost, olja, ättika, salt smör och
en del andra specerier. För att blanda upp den salta och
rökta maten förde man med sig någon färsk fisk som torsk
eller sill och levande oxar, svin, spädgrisar, får och höns.
Det gällde att inte glömma kanel och muskot, som stärkte
magen mot sjösjukans påfrestningar, ty de korta, breda
segelskeppen rullade fruktansvärt.
Att sjösjukan anställde svåra härjningar, intyga de gamla
reseberättelserna med full klarhet.
Sextonhundratalsstuden-ten Tilländer, Finlands förste store naturvetenskapsman, blev
så avskräckt av havets falska nycker på en resa mellan
Stockholm och Åbo, att han hellre gick landvägen från Åbo runt
Bottniska viken genom Österbotten och Västerbotten ned till
Stockholm »än på en dag eller 2:ne förtro sig den elaka och
otrogna Neptunum». Och allt sedan sin sjönöd skrev han
sig Elias Til-Landz och har under det namnet gjort sig känd
i vår lärdomshistoria.
Den svenska sjömansdugligheten stod ej högt; av
utlänningar fingo svenskarna det betyget, att de voro »män med
föga omdöme och dessutom för det mesta berusade».
Alldeles i oträngt mål var det därför icke, när Johan Månszon
utgav sin svenska sjöbok »om Koosar, Landkänningar,
Streck-ningar, Inlopen, Banckar och Grunden. The Enfaldigha
Siö-farende til tiänst, Underwijssning och Rättelse» och inledde
sjöboken med en förmaning till styrmän.
Then som wil en rätt Styreman wara,
Loolijnan måste han icke spara,
Nöchter och waken ware ther näst . . .
Nykterhetsbudet var enligt samtida berättelser den
svåraste stötestenen för de svenska sjömännen.
Alla yrken hade i gamla tider sina ceremonier, som
obönhörligt skulle iakttagas. Kommo skeppen seglande nedåt
Öresund förbi Kullen, var det gammal sed alt »döpa» den, som
passerade berget för första gången, liksom det än i dag sker,
när den resande första gången passerar linjen vid ekvatorn.
192
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
