Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
THORSTEN ORRE
Det var en gång för några år sedan en ung dam som
färdades omkring i kanadakanot med ett par vänner under några
oförglömmeliga veckor bland Lapplands sjöar ocli fjäll. Hon
skrev en bok om färden och slutar skildringen med sitt
avsked till kanoten: — »helst av allt skulle jag, om jag varit
ensam, velat gå ner och slagit armarna om den och viskat
just det som mitt hjärta snyftade: Farväl och tack, min
älskade lilla påt.»
Den som varit med på en färd med en sådan »påt», han
förstår henne. Det finns nog intet fortskaffningsmedel i
vildmarkslivet som går upp mot en indiankanot och som är så
härligt användbart i vårt vattenrika land.
Hur många tro icke att »vildmarkslivet» kan man leva
endast långt, långt uppe i Lappland eller Jämtland eller
möjligen i Dalarnas och Värmlands finnbygder — för att inte
tala om Amerika, Afrika, Australien o. s. v. Och så ligger
vildmarken i själva verket ungefär var som helst i vårt
härliga land, i Småland, i Västergötland, kring Mälaren, var man
vill, alldeles utanför husknutarna ibland. Det gäller bara att
hitta dit. Inte äro de så stora, dessa vildmarksområden mitt
inne i civilisationen, det är ofta endast en liten fläck här och
var, men de finnas där i alla fall, dessa fläckar. De ligga
icke utefter vägarna, framför allt icke utefter allfarvägarna.
Där trafiken drar fram, där dör vildmarken ut. Men invid
våra urgamla, för länge sedan slopade, enkla färdvägar,
invid vattendragen och sjöarna, i trakter, dit blott en och annan
stig eller obanad timmerväg når fram, där finner man dem
ännu, alltjämt jungfruliga, med dunkla urskogssnår och risiga
vindfällen, med sällsynta örter och skygga djur.
Det går inga turistbåtar på dessa undangömda vatten, där
trampa inga söndagsfirande modärna vandaler, på deras
stränder och obebodda öar och holmar finner man inga nutida
hemska kökkenmöddingar. Ty dit är lite besvärligt att komma.
Det går inte med bil eller motorcykel eller ens med vanlig cykel.
Men man kan vandra dit och man kan paddla. Och lättast
kommer man dit och bäst trivs man där, om man både vandrar
och paddlar och har en indiankanot med löstagbara hjuldon.
242
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
