Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Småländska skärkarlar av Ragnar Wirsén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
offentliga kungörelser, först 1841 försökte någon
strömmings-båtförare att gå uppföre kanalen till Linköping, år 1842
äntligen större delen».
På tal om Thams beskrivning kan i förbigående
anmärkas att det klagades över att fisket var i avtagande redan
på hans tid. Som en av anledningarna härtill nämner Tham
»ångbåtarnas sqvalpande som skrämmer fisken». I
betraktande av det fåtal ångbåtar som »sqvalpade» i våra farleder
på 1850-talet måtte fisken ha varit åtskilligt nervösare till
sin läggning då än vad den är nu.
Den tidrymd under vilken större delen av smalands- och
östergötlandskustens strömmingsfiskare sökte sig upp till
Linköpings marknad synes ha omfattat omkring 50 år. För
Öro vidkommande upphörde i varje fall dessa
marknadsfärder 1891. Det året lågo inte mindre än ett 70-tal
storbåtar och därjämte 3 å 4 blekingsskutor i Stångån. Till följd
av den rikliga tillförseln var priset nere i 50 öre pundet,
vadan det inte längre lönade sig med några långfärder.
Det är för övrigt också mycket antagligt att
lantbefolkningens aptit på salt strömming börjat minskas redan vid
den tiden.
Provianten under de 14 dagar en marknadsfärd brukade
ta i anspråk utgjordes av den torrskaffning man förde med
sig hemifrån samt kaffe, som kokades ombord med en
gammal uttjänt järngryta som eldstad. Man tycker att det ju också
kunde ha gått för sig att koka exempelvis potatis och sill
i den där järngrytespiseln, men något sådant skedde aldrig.
Inte heller kom någon på den lättsinniga idén att köpa ett
mål mat i land fastän man låg i hamn en veckas tid.
Möjligen tillhandlade man sig en kanna mjölk emellanåt. På
hemvägen var antagligen matsäcksäskornas innehåll inte
särdeles aptitretande, och det torde därför inte uteslutande ha
varit hembygdskärlek som konstituerade den glädje varmed
färdmännen hälsade första skymten av sin ös fagra
lövträdsgrönska. Mottagandet på bryggorna var inte mindre hjärtligt
och glädjefullt. Hade affärerna gått bra vankades det
marknadsgåvor till hemmafolket — psalmböcker, silkessjaletter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
