Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regnards resa i Lappland. Ett 250-årsminne av Hilding Kjellman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
före sig om inte provensalskan och hennes man! Det bär sig
inte bättre än att skeppet under färden över Medelhavet
uppbringas av sjörövare, vilka föra hela sällskapet till Alger,
där Elvire förvärvas av en arabisk hövding, under det att
maken och Zelmis säljas som slavar. Den arabiske
hövdingen är emellertid, då han märker Elvires ståndaktighet emot
alla närmanden, nog hövisk att frigiva sin vackra fånge;
samtidigt friköpes även Zelmis, och paret skickas på samma båt
tillbaka till Frankrike. De hamna i Arles, och i den tron
att Elvires make dött i fångenskapen, ämna de förena sina
öden. En vacker dag uppenbarar sig emellertid även den
stackars mannen, vilken sent omsider blivit friköpt även han.
För Zelmis-Regnard återstår nu ingenting annat än att rymma
fältet, och det är, säger han, för att hämta lindring i sina
kärlekskval som han beger sig-ut på den resa, som inte skulle
sluta förrän han stod vid vad han själv ansåg vara världens
ände. I sällskap med två följeslagare, de Fercourt och de
Corberon, begav han sig först till Holland, och här finna vi
honom, då hans Voyage de Laponie tar vid. På dess första
sida anmärker författaren träffande, att är man bara en gång
ute på resa, föranledes man ofta att fara mycket längre än
man tänkte från början eller ens vill. Detta blev verkligen
i hög grad Regnards öde. I Amsterdam erfor han, att den
danska kungafamiljen uppehöll sig i det närbelägna
Oldenburg. Han ansåg då anständigheten kräva, att han begav
sig dit för att göra de kungliga sin uppvaktning. Ödet ville
emellertid, att dessa själva voro stadda på resa; då Regnard
kom till Oldenburg, hade kungafamiljen redan givit sig av
till Hamburg, .och Regnard reste efter blott för att i
Hamburg finna, att den danske kungen farit vidare till sin
huvudstad Köpenhamn, dit då även Regnard, trogen sin föresats,
beger sig. Här når han äntligen sina önskningars mål; han
blir av den franske ambassadören introducerad hos det
kungliga majestätet, vars hand han får kyssa. Vistelsen i den
danska huvudstaden var mycket angenäm, säger Regnard;
han fann damerna så spirituella och så vackra, att han skulle
ha haft synnerligen svårt att skiljas från dem, om man ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
