Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kamerajakt på blommor. Hur fjällblommornas bok kommit till av Torsten Lagerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Torsten Lager b e r g
till Storlien. I ett strålande väder gick jag den gången direkt
från tåget över Skurdalshöjden och fann, att fem exemplar av
Pedicularis Oederi ännu stodo i blom. Den gången lyckades
växten icke undfly.
Till följd av den begränsade tid, jag måste anslå till mina
fjällbesök, var det nödvändigt att driva fotograferingen praktiskt
taget utan hänsyn till väderleken. Det största hindret beredde
mig blåsten, regnet betydde mindre. På långa vandringar
medförde jag därför alltid ett vindskydd, en lång, vit duk,
uppfästad på fyra stadiga och med stag försedda bambustänger.
Då duken användes, bröts den vanligen i rät vinkel vid de två
inre stängerna och orienterades så, att dess mittre tredjedel
kom att stå rakt mot vinden. Fullständigt lugn kunde dock
icke skapas på detta sätt, men så mycket vanns dock alltid,
att fotografering kunde ske, till och med vid Adndstyrkor, som
till det yttersta frestade skyddets hållfasthet.
Duken kunde dock endast uppställas på någorlunda jämn
och icke allt för stenig mark. Detta tog alltid ganska mycken
tid, och ehuru jag som sagt alltid medförde den på längre
färder, hände det ofta, att den aldrig kom i bruk. Mycken nytta
beredde mig då ett mera lätthanterligt, men mindre effektivt
vindskydd, en genomskinlig celluloidfilm av samma slag, som
användes till fönster i bilsuffletter. Men i de lodräta
klippbranter, där många av de sökta arterna fotograferades, var varje
anordning av vindskydd utesluten. Där måste alltså tillgripas
den »intermittenta» exponering, om vilken jag ovan talat.
Hur sällsynt det fullständiga lugnet varit, d. v. s. de tillfällen,
dä även de lättaste vinddrag utmed marken voro uteslutna,
framgår av mina anteckningar. Under de 5 somrar, jag sysslat
med fjällflorans fotografering, har jag upplevat sådana
njutningsrika stunder endast två gånger i Abiskotrakten, den ena under
en tidig morgon den 11 augusti 1930 och den andra under ett
par timmar på eftermiddagen den 18 augusti samma år, då
vinden »kantrade». Vid det förstnämnda tillfället kunde jag
sålunda göra en 4 minuters exponering utan avbrott. Det gällde
den gången Cystopteris montana i stark beskuggning, och
bilden hade otvivelaktigt blivit utmärkt, om den icke hade
äventyrats av en anledning, som jag icke hade förutsett. Det rådde
en rätt kraftig daggbildning. På de fuktiga bladytorna ned-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
