- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1933. Halland /
313

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ernst Manker: Skogens nomader. Resa till Viikusjärvi 1932

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bara fördjupar den. Då kommer ett ännu knappt hörbart
hundskall ur fjärran och ett svagt ackord av skällor. Det dröjer,
skallet och skällklangen höres på nytt, stiger och blandas med
renvaktares rop. Och plötsligt väller in över palon ett förbryllande,
tusenhövdat liv. Skällor, skall och rop smälter samman med
ett obeskrivligt ramande eller grymtande läte till en högst bisarr
symfoni. Och ett underligt knäppande i de trampande klövarna
blandas med knastrandet i ris och grenar. Så rullar renhjorden
förbi. Hornmassan är som en skog av vriden fjällbjörk i rörelse.

Renhjorden går i bet ute på myren, och palon hämtar andan.
Då stiger det en ny skällklang från samma håll, men mer
stillsam och utan att blandas med ett ettrigt hundskall. Raidon
kommer — en karavan av ett tjugotal klövjade härkar, ledrenar
i grimskaft efter raidons förare och följerenar bundna efter
ledrenarna. I täten en lapp med den röda mösstofsen flammande
över huvudet, och sedan härkar, män, kvinnor och barn i rad
efter varandra. I klövjesadlarnas nockar dingla kisorna, packade
med nomadernas enkla bohag. Och på en och annan stadig
härk hänger i stället för en vanlig kisa en kietka, vagga, eller
en ritinkisa, där en pojkbyting eller flicktulta sitter och tittar
sig omkring.

Raidon är framme. Härkarna sadlas av och skaka på sig, så
det sjunger i skällorna. Yxorna gå vid roten av smäckrare
ungträd. Det brakar och faller. Träden kvistas av och barkas till
hälften, och de färdiga kåtastängerna bäras fram. Far själv
kommer med de tre huvudstängerna med klyka i toppen och tre
famn till klykan. De resas mot varandra som en suonjer, med
klykorna gripande in i varandra, och mot denna stomme stödas
de andra stängerna utan klyka, stående i en cirkel på marken.
Ställningen är färdig, en kon av 20—24 stänger, och kåtadukens
båda hälfter vecklas ut och svepas över. Och upp genom rähpen
under det spretande krysset i toppen sveper snart röken. . .
Män och kvinnor arbeta lika händigt med kåtorna, och pojkarna
och flickorna sno omkring efter stenar till ärran, eldstaden, och
ris till golvmattan.

Efter kåtorna uppföras förrådsställningarna och rengärdet med
dess »rökkåtor», eldskydden . . . Och palon, som nyss var den
mest övergivna plats i världen, har plötsligt blivit en lappby,
sjudande av liv. Den som en gång sett det glömmer det aldrig, och
en gammal öde lägerplats är nog, för att han skall se det om igen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:21:06 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1933/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free