Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Jonson: Leva i skärgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ynkligt litet vitt knyte, som inte vågar gå tio meter från
verandatrappan av dödlig rädsla för korna.
Familjens manliga medlemmar äro förresten mest i stan.
Husfadern har icke tid att vara ute mer än över lördag och
söndag. Och inte pojken heller. För han har redan plats.
Utom förstås under semestrarna. Men då ligger stugan nästan
ännu tystare.
Tidigt på morgonen sätter sig alla fyra i aktersnurran, som
man köpt på avbetalning, och far ut till någon ensam kobbe.
Där ligger man och solbadar hela dagen och njuter intensivt
av julidagens rogivande stillhet. Endast terriern visar någon större
livaktighet. Sedan han upptäckt, att han är det största djuret
på holmen, inlåter han sig i en försiktig duell med en skalbagge.
Umgänget med Österman är inte längre präglat av ceremoniell
högtidlighet. Han blir inte längre bjuden på portvin och
havannacigarrer. Möjligen på en pilsner, när man träffas vid
handelsmannens disk. Och Österman bjuder igen. Man bänkar
sig kordialt på trappan utanför och kanske konsumerar hela
dussinet. Den gapande sociala klyftan mellan stadsbon och
landsbon har för länge sedan slutit sig. Man är Filip och Teodor
med varann. Även vid lördagsdansen på logen går det mycket
demokratiskt till. Där finns inga herrar och fröknar.
Hälsningsformen »hej stuns» är absolut allmän.
Sommaren förflyter stilla utan alla eskapader. Aldrig har man
något främmande. Bara den flicka, som pojken sällskapar med,
kommer ut ett par söndagar.
Det är inte underligt, om med nuvarande levnadsvanor tio
stockholmsfamiljer ej märks så mycket på ön som en enda av
den gamla sorten. Man ser på hela dagen knappt någonting
av främlingarna. Bara på kvällen, när båten kommer, krypa
de fram ur sina iden. Men det är mest ungdomarna i brokig
overall, som stimma på bryggan. Och förstås några halvgamla
fruar, som måste få något tillfälle att visa sina senaste
crea-tioner i strandpyjamas. Ty kvinnans fåfänga dör aldrig. Men
blott en timme efter sedan båten backat ut, är allt tyst igen.
Stillheten endast understrykes av en ensam grammofon, som
vrålar »Du är min hela värld».
Men skärgårdsbon sitter inte bara som hyresvärd; han försöker
tjäna pengar på rent yrkesarbete. Detta blir efterfrågat
och lönande genom den ständigt växande invasionen av sommargäster,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
