Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gösta Lundquist: Vägen, bilen och landskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gösta Lundquist
genom Norrviken, de tvenne järnvägskorsningarna bortom
Hammarby lasarett, vilka årligen krävde talrika människoliv, och
mellan dessa dödsfällor den slingrande, av djupa diken kantade
serpentinvägen. Man minns kurvorna borta vid Vassunda kyrka
med en vägbana som kom bilarna att helt mot deras herrars
vilja ge sig in i en den vildaste jazz. Andra prövningar att
förtiga. Fem år senare står denna väg ej att känna igen. Av
den gamla »kostigen» har nu blivit om inte precis en
auto-strada av italienskt snitt, så dock en på det hela taget utmärkt
väg, som gott och väl svarar mot de krav, den enormt stegrade
trafiken ställer.
Samma snabba takt har också i stort sett kännetecknat
omläggningarna och förbättringarna av landets övriga vägar. Det
är inte så värst många år sedan motortrafiken — även den
lättare — måste förbjudas på en stor del av dessa under
höst-och vårmånaderna. Ett sådant förbud hör numera till
undantagen. Kvaliteten hos själva vägarna har höjts ofantligt,
vägunderhållet och vinterväghållningen har överallt förbättrats. Man
får en föreställning om detta, om man jämför de summor, som
nedlades på vägunderhållet åren 1922 och 1932. Under
förstnämnda år kostade landets allmänna vägar i runt tal 16
miljoner kronor i underhåll. År 1932 har siffran stigit till 51
miljoner. Under loppet av 10 år har den alltså mer än tredubblats!
Det är emellertid inte bara kvaliteten, som undergått
förändringar. Längden av landets allmänna vägar har under det sista
decenniet ökats på ett verkligt respektingivande sätt. Några
siffror kunna tjäna till att belysa detta förhållande.
Vid sekelskiftet uppgick vägarnas längd till 56 400 km, år 1922
till 66 400 km, 1932, ett decennium senare, har siffran höjts till
79 800. På de tio sista åren har väglängden alltså ökats med
1 340 mil, medan ökningen under seklets 22 första år endast
utgjorde 1 000 mil. Det är dock här att märka, speciellt för de
senare åren, att de höjda siffrorna ej alltigenom bero på en
nyanläggning av vägar. I ganska stor utsträckning har höjningen
uppkommit därigenom att enskilda vägar förbättrats och
upptagits såsom allmänna. — Längden av de enskilda vägarna har
uppskattats till inemot 60 000 km. ♦
Man förstår vad som ligger bakom denna ökning av siffrorna
för vägomkostnader och väglängd, om man samtidigt kastar en
blick på motorfordonsbeståndets tillväxt. Från 1891, det år då
358
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
