Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tor Andræ: Jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tor Andræ
utkämpat, har anspråkslöst nog endast två namn på sin fana:
Lützen och Clissow. Ett tredje kunde stå där med lika stor
rätt: Poltava. Den ödesdigra 28 juni, då Sveriges
stormaktsvälde krossades under den ryska övermakten, var det Upplands
regemente, som tog emot den tyngsta stöten och gjorde
nederlaget till sin äras stora dag. Konungens förtvivlade maning:
svenskar, svenskar! träffade mål i upplänningarnas hjärtan. De
sveko icke. Från översten till den siste roteknekten föllo de
alla i god samling kring sina sönderskjutna fanor. Ingen enda
av de sexhundratjugo man, som överste Stjernhöök på morgonen
fört ut i striden, kom med livet från affären. »Främst bland
jämlikar i mod och trohet mot konung och fädernesland dog
Upplands regemente», säger den gamla berättelsen om slaget.
Ingen seger liar länt Upplands manskap till större heder än detta
nederlag. På en sådan trofasthet, den svenske bondens och den
svenska jordens trofasthet är Sveriges rike byggt och grundat.
Vad här sagts om Mälardalen gäller i någon mån om andra
Sveriges jordbruksbygder. Men varje trakt har sitt särskilda
kynne och har tecknat sitt särskilda inslag i den gemensamma
svenska folkkaraktären. Slättlanden öster och väster om Vättern
ha tidigt blivit samlingspunkter för betydande välden. Nedanför
Ombergs urtidsborg och Kolmårdens långa fästningsvall, från
Hunnebergs tull vid Linköping mot skogsranden bortom Roxen
och från höjden vid Örberga mot Vadstena blåkyrka öppnar sig
Östgötaslätten i hela sin vidd och rikedom. Landskapet har en
ljusare, vänligare ton än det uppsvenska, en festlig, solig
stämning. Östergyllen! Så rör sig också östgöten i sin värld med
obesvärad självtillit och myndighet.
Självbelåtenheten hos det ädla ärtförtärande folket kan väl
ibland urarta till en bondsk dryghet som hos Vidkakesläkten
i Vånga, som för att alltid vara värst gjorde sina förningskakor
så stora, att de knappast rymdes i baksätet på
liggfjädersvag-nen. Men den har som försonande drag en god och glad
förnöjsamhet, som är tillfreds med allt i världen om också mest
med sig själv och sitt eget, en viss frikostig välvilja och bred,
oförarglig humor.
Men det finns andra mera överraskande drag i slättfolkets
kynne. I öster, där sjön sänder vänliga, inbjudande vikar långt
in i landskapet, mötas land och hav utan våldsamma konflikter.
Horisonten ligger öppen mot fjärran vidder och lockar till lång-
38
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
