Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gerda Palm: Rostock. En gammal brunnsort på Dal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gerda Palm:
ROSTOCK. EN GAMMAL BRUNNSORT PÅ DAL
Vid foten av Kroppefjäll, just där slätten slutar och fjället tar vid,
ligger Rostocks brunn och badinrättning. Brunnens namn låter ju
litet egendomligt främmande och har också varit orsaken till
åtskilliga förväxlingar. Enligt Adolf Noréen har det ursprungligen skrivits
Råstock, som härleder sig av ett råmärke mellan ägorna.
Brunnsorten har gamla anor, de gå tillbaka till den tid, då
surbrunnarna i vårt land först började uppmärksammas, och allt sen
dess har den varit känd för sitt stärkande järnvatten, enligt senare
tiders analys även starkt radioaktivt, samt ej minst för sin
hälsobringande gyttja. På 1850-talet, då brunnen hade en av sina
glansperioder, fick den intyg på sin utmärkta beskaffenhet av dåtidens
förnämsta auktoriteter på detta område, professor Malmsten i Stockholm
och doktor Lang i Göteborg. Men, som sagt, brunnens tillvaro går
åtskilliga år längre tillbaka i tiden. I tidskriften »Hälsovännen» av
16/7 1893 återgives nämligen, efter Wenersborgs Veckoblad n:r 36
samma år, en dikt kallad »Brunnsrecept vid Rostocks källa 1779».
Författaren tycktes vara okänd, då tidningen uppmanar sina läsare att utforska
och delgiva redaktionen hans namn. Mig veterligt har detta ännu ej
lyckats. Dikten är hållen helt i tidens stil, men skildrar dock på ett
målande sätt det idylliska och fridfulla liv, som till sena tider satt sin
prägel på platsen:
Stilla själ och roligt hjärta,
muntert sällskap utan tvång!
Intet gräl och ingen smärta
hindra får vårt glada språng.
Vänskap utan lånta miner,
höghet blott i tänkesätt,
lagom vatten, litet viner,
mat, som gör dig lindrigt mätt.
Bort vad sinnet bryr och ängslar,
sköna ögon, göm er glans!
Lilla guden här ej fängslar.
Tysta suckar byts i dans.
Du, som jorden tungsint dyrkar,
bada dig i källans mull;
kan du vandia den i fyrkar,
sen du själv av jord är full.
187
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
