Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gösta Lundquist: Två hundra vandrarhem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gösta Lundquist
men tänk vilken upplevelse det skulle varit att få somna in i en
sal i birgittinermunkarnas gamla boning.
Tanken att inreda ett gammalt kloster till vandrarhem låter ju
nästan fantastisk, men icke desto mindre är det en fantasi som
har förutsättningar att bli verklighet. Underhandlingar ha i varje
fall pågått, och de myndigheter som.ha frågan i sin hand ha visat
det största tillmötesgående och intresse.
Detta initiativ uppenbarar en sida av den idé STF åsyftat att
realisera med sina vandrarhem. Nämligen den att föra ungdomen
och andra som färdas i landet i en intim och fruktbärande
kontakt med våra stora minnesmärken. Vandrarhemmen äro som
sagt utplacerade över hela landet söder om linjen Ramsele—
Björnänge. Och längre norrut skola de väl med tiden också
komma. Men tätast återfinner man dem i de stora kulturbygderna,
där de, i den mån det är möjligt, äro knutna till platser, som
genom sin historia borde ha förmågan att tala till oss. Att hos
ungdomen väcka pietet mot det förflutna måste vara en verklig
kulturuppgift. Kan den bättre realiseras än genom att låta denna
ungdom själv få dväljas inom murar, där historia och sägen
leva sitt starkaste liv?
På flera andra håll i landet har denna tanke för övrigt redan
förverkligats. I Gustav III:s slott Ekolsund har ena flygeln sålunda
av den nuvarande ägaren ställts till förfogande, likaså har
Riksantikvarieämbetet upplåtit ena flygeln i Glimmingehus till
vandrarhem.
I den årsberättelse för 1935, som STF:s fältinspektör avgivit
över vandrarhemmen, omtalas det också kort men hoppfullt att
»Riksantikvarieämbetet lovat meddela STF därest ytterligare några
gamla slott skulle lämpa sig till vandrarhem». Låtom oss hoppas!
Nästa morgon voro vi tidigt ur sängen. Som sig bör. Och
ägnade hela förmiddagen åt att ströva omkring i Vadstena.
Beundrade Blåkyrkan, fröjdades åt det gamla torget — var hittar man
maken — grepos av andakt inför den väldiga fasaden på Vadstena
slott, men också av beklämning inför den förstörelse, som
förvandlat den en gång så praktfulla interiören i Vasafurstarnas
boning till en ruin.
Vid middagstid gåvo vi oss iväg utåt Nässja, skymtade Naddö
och gjorde efter en snabb tur över slätten på en härlig liten väg
halt vid Nässja kyrka.
254
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
