Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nils Ahnlund: Västerbotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en mindre del men nog för att bilda en av Sveriges folkrikaste
landsförsamlingar. Det mest talande exemplet på dessa
sockendelningar finner man kanske dock i Ume. Fördelade i tre
»tredingar» med tillsammans mellan åttio och nittio byar, från
Holmön ute i Kvarken till Granön nära lappmarksgränsen, den vanliga
platsen för nomaduppbörden, funnos här 1543 närmare 450
skattskyldiga bönder, mera än i någon annan socken i hela
landsändan upp till gränsen mot Österbotten. Detta område, som först
på 1790-talet började splittras, motsvaras i våra dagar av
Degerfors, Vännäs och Sävar med Holmön, Holmsund och Hörnefors
samt Umeå stad och landsförsamling. Men till bilden hör dessutom,
att hela Lycksele lappmark, frånsett ett kortare avbrott, ända
fram till 1673 utgjorde del av samma pastorat. Det var föga
mindre än en kyrkoprovins. Av de »förnämlige lärde män», som
sattes till ett så ansvarsfullt gäll, krävdes helst »vana att umgås med
det norrländska folket och synnerlig med lapparna», framhöll
Uppsala domkapitel vid ett tillfälle för drottning Kristina. I få
svenska landsändar lär också den kyrkliga ortsstyrelsen ha betytt
så mycket i förbund med allmogen. »Jag bjuder till att vara en
riktig bondpräst och blyges varken för denna titel eller för detta
kall», skriver skalden Grafström från Ume prostgård 1839.
Bonde och präst ha i Västerbottens historia stått sida vid sida.
Det borgerliga elementet intog i jämförelse med dessa
samhällsmakter länge en undanskymd ställning i landskapets
allmänna liv. Fördenskull förbises ingalunda, att läns- och
stapelstaden Umeå under tidernas lopp har fyllt en viktig uppgift
både för kringliggande bygder och för de nedre
lappmarkerna, vars kommersiella liv strömmade samman i de stora
lyckselemarknaderna, dit Umeköpmännen år från år regelbundet
sökte sig. Historiskt företer samhället, en av de talrika
stadsgrundningarna från Gustav II Adolfs tid. ett klart
syskontycke med andra norrlandsstäder: ungefär samma näringsfång,
samma önskemål och samma bekymmer, om man ser tingen
i stort. Svåra yttre motgångar ha drabbat denna stad — senast
1888 års brand —, och rena naturhinder ha stundom synts
hämma alla ärliga bemödanden; älvens tilltagande
uppgrundning har under senare tider tillspillogivit vad »Umstan» tidvis
förmådde som centrum för sjöfart och skeppsbyggeri. Men
samtidigt ha nya fält erbjudit sig för materiell expansion och
för kulturella strävanden; det är icke för mycket sagt, att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
