- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1937. Västerbottens län /
286

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ossian Olofsson: Till sälisen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ossian Olofsson

öppet på isen vid samma tid som vikaren. Den uppehåller sig
i närheten av iskanten och är mindre skygg. Då den inte håller
några hål öppna i isen, kan den vid ispressning och kyla bli
alldeles avstängd från vattnet och blir då ett lätt byte för jägaren
— man både skjuter och slår ihjäl. Då gråsälen ofta uppträder i
stora flockar, blir den stundom utsatt för verklig masslakt.
Särskilt inträffar detta omkring Holmön. Vid det tillfälle som förut
omnämnts, då 400 gråsälar dödades, hade det förut stått
sydostlig vind. Isen var lös och full av säl. Så kom nordostlig
blåst och kyla, som packade isen mot land och frös ihop
vakarna, och det var bara att gå man ur huse och skjuta och slå.

Ibland bryter dock isen upp under jakten, så att jägarna få
fullt upp att göra med att bärga sig själva i land och måste lämna
bytet vind för våg. Skottpenning-troféerna (svansspets och
underkäk) försökar man dock alltid taga med.

Men låt oss återvända till vikaren och den vanliga
långfärdsjakten.

Det gäller vid denna i första hand att upptäcka sälarna. Under
spaning med tuben seglar man i rännor och öppen sjö mellan
drivisfalten eller drar båten över isarna. Träffar man ett isfält
med god tillgång på säl, slår man sig till ro på någon grov is
på betryggande avstånd från dess kant. Under dagliga
jaktfärder med jöllen och skredstången genomsöker man sedan
omgivningarna miltals omkring. Siktas en säl, närmar sig jägaren mot
vinden — och helst även mot solen — allt medan han söker skydd
bakom karmar och tavlor av is, som höja sig över de jämna
slätterna. Till slut glider han fram liggande på skredstången och dold
av dess skärm. När skottet faller, måste det träffa väl i huvud
eller hals, så att sälen utan en rörelse sjunker ihop. Finns minsta
livsgnista i behåll, glider den gärna ner i vaken och är försvunnen,
innan jägaren hinner göra något åt saken.

För att ge en mera levande bild av denna spännande jakt skall
jag skildra en del episoder från en säljaktfärd, som jag deltog i
för några år sedan under vännen Davids erfarna ledning och med
hans sextonårige son Bruno som jaktlagets tredje man.

Jag gör ett plock ur dagboken.

Den 5 maj lämnade vi Piteå vid sjutiden på kvällen i kölvattnet
efter en bogserbåt, som hjälpte oss ut genom de starka isspännen,
som ännu lågo kvar på de inre vikarna. Från Pitsund stävade vi

286

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:08:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1937/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free