Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ossian Olofsson: Till sälisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till sälisen
sedan över den isfria och spegelblanka fjärden ut mot havet, som
lyste blekgrått under en blek kvällshimmel. Sjöfågel sträckte.
Änder och knipor. Tre gäss drogo inåt land. Ljuvliga förebud till
detta nordliga landskaps sena vår.
På Jävreholmen lyste harrfiskarnas natteldar, då vi klockan 9
stannade och togo väderleksrapporten. »Svag vind,
uppehållsväder, stigande temperatur.» Fint! Ty det var bitande kallt, fast
vi mådde gott i våra pälsar och lappskor.
Det mörknade. Inåt land dröjde rodnaden efter solnedgången.
Högre upp på himlen stod ett mörkblått moln, från vilket vinden
kom. Vi gingo i lä under Jävreholmen och kastade ankar, kokade
litet mjölk och kojade. Jag måste dock först gå ut ur ruffen ett
tag för att efter vinterns innesittande andas in och lyssna till den
första vårnatten. Från den svarta strandskogen ljöd en ugglas
ho-ho-ho. En orre blåste då och då. En riptupp lät med korta
mellanrum höra sitt skarpa skratt. Klockan var elva och natten
var som mörkast.
Den 6 maj vaknade vi till ett idealiskt väder. Molnfri himmel
och ett knappt märkbart vinddrag. Sedan vi varit i land på
Stenskär för att lägga mässingsstänger under jöllen, provskjuta
gevären och speja efter is från utkiken, avgingo vi vid 3-tiden i
sydostlig riktning ut mot havet, där David från utkiken sett
enstaka smala issträngar och i övrigt endast blått hav. En halv mil
utanför Stenskär mötte vi ett hemvändande jaktlag — från
Jävre-bodarna sade David — utan eller med ringa jaktbyte. Båten låg
högt på vattnet och tyngdes ej av något större antal sälar. Kunde
isen vara slut eller hade sälarna redan lämnat den? Det senare
kunde man också få räkna med, om sjögången vältrat sönder
den till kontis. Vi hade dock anledning att vänta, att en del
jaktbar is ännu skulle finnas kvar. Israpporterna, de underrättelser
David skaffat per telefon från fyrpersonalen vid Rönnskär och
Rödkallen och så ishägringen i soluppgången styrkte vårt hopp.
Vi fortsatte också utan att förfråga oss hos det ’hemvändande
laget och fingo halvannan mil ostsydost om Rönnskär is i sikte.
I kikaren sågo vi långt inne bland isen två man, som tydligen
lillhörde en motorbåt, som låg och väntade med tältet uppe.
Allt långt borta. Rönnskärs jätteskorsten stod som ett vida
synligt sjömärke söderut. Två sälar syntes långt inne bland isfälten
men omgivna av svarta sur slätter och oåtkomliga.
Då isen var så tom på säl, beslöto vi att lämna den och köra
287
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
