Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torsten Fogelqvist: Östergötlands sju städer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Torsten Fogelqvist
hantverkare och bönder, rara gummor och rödkindade
skolresebarn. Motsättningen mellan de båda världarna och kvarteren
har också upphört. Den kanske redan av begynnelsen var
mindre stor än tänkt. Trots den atmosfär av mystik, ömsom sval
och ömsom brinnande, som vilar över klosterkvarteret, så har
det ändå sina beröringspunkter med slottskvarteret, liksom det
fanns vissa likheter mellan skaparna. Det bodde en hel del
Gustav Vasa i den heliga Birgitta. Hon hade samma vilja och
samma vrede. Rosa rörans var ingen tagglös ros, inte heller
någon ros att ha vid bröstet eller i kruka. Hon hade en energisk
och osentimental växtvilja i sin jordiska rot. Och mellan
Vasaborgen och Blåkyrkan finns det i vart fall en likhet. Släta äro
icke slottets renässanskraftiga stenmassor, än mindre ödmjuka.
Men slott och kyrka mötas i den enkla kraften och den svenska
egenarten. De äro verk av vilja och den skönhetskänsla, som
kan frodas på viljans grund.
Birgitta hade den originella idén att lägga klosterkyrkans kor
i väster. Man skulle kunna säga, att hela Vadstena ligger i väster,
inte bara på provinskartan, utan också i tidsbemärkelse och
inre mening. Det är en stad »mot aftonen belägen» och kvällens
rymd. Tidens mångstämmiga arbetsbrus stör inte en stad, som
sysselsätter sig med hantverk, trädgårdsarbete, sömnad,
stillsam handel och sjukvård. I väster brusar Vättervågen, i öster
susar östgötarågen. Men det är alltid klockan 6 på kvällen i
Vadstena, även om rådhusurets visare pekar på 11 f. m. Inga sotskyar
förmörka gatans solsken och trädgårdsgrönskan. Av
verklighetens rök och damm är det endast vägdammet från Aska och
Dal, som generar, där det kommer virvlande med lyxbilar,
fordhoppor och livsmedelsfordon med eller utan motor. I denna
värld är allting möjligt både för tanken och i verkligheten.
Men Vadstena kommer aldrig att bli något Manchester eller
Chicago. Det har förvandlats. Men förvandlingen är inte så stor.
Helgeandshuset har blivit hospital och det är egentligen inte alls
någon förvandling. Pilgrimerna ha försvunnit, men i deras
ställe ha turisterna kommit och det är ju också ett slags
pilgrimer. Vadstena förnäma klosterbibliotek, Nordens förnämsta,
skingrades för reformationens bistra vindar eller rättare sagt av
en rovlysten Vasa och en retad Vasason. Av de 1 500
handskrifterna äro endast något över 400 räddade åt svenska
bibliotek och arkiv. De bokpräntande munkarna togo antagligen med
22G
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
