Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hans W:son Ahlmann: De stora dalarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans W:son Ahlmann
ädla patina, som förlänats det åldriga timret av vädrets anlopp
med snö och regn, vind och sol. De smälta helt naturligt in i
miljön och landskapet. Särskilt i Indalen är denna lokalisering
av gårdarna så utpräglad, att i skogsbrynet, just där
mjäl-terrasserna vidtaga, den ena gården ligger intill den andra i en
lång rad så tätt, att uthusen nästan stå vägg i vägg med varandra.
Här i den djupa, av branta sidor begränsade dalen framträder
också tydligt den stora skillnad som beträffande uppodlingen gör
sig gällande mellan den nordöstra, solbelysta sidan och den
sydvästra skuggsidan. De vida bättre förhållandena på den förra
komma denna att hysa den ojämförligt största och rikaste bygden.
De dagar jag vistades däruppe led som sagt sommaren mot sitt
slut. Havre och korn hängde på de höga hässjorna som guldgula
flossamattor, rökarna stego stilla ur gårdarnas skorstenar, får
gingo på bete och en och annan människa syntes på väg mellan
stall och lada. Höskörden hade varit sällsynt rik detta år, och
ladorna voro till bristningsgränsen fyllda med det doftande
fodret. Flottningen för året var avslutad. Älvarna gingo därför
tomma och övergivna liksom vilande med sina glidande virvlar
och vattrade strömdrag efter vårens och sommarens tunga sträv,
då timret från skogarna forslats ned till de stora massafabrikerna
och sågverken vid kusten.
Nu låg en sådan frid och ro över landskapet att höstdagen blev
till en enda stor helgdagsafton. Landskapets arkitektur gjorde sig
gällande som sällan annars. Den fick sin prägel av den statiska
vilan hos berg och terrasser, av harmonien i deras konturlinjers
lugna förlopp. Detta landskap har också omsorgsfullt byggts upp
och nått sin nuvarande form som följd av en mycket lång
utveckling, under vilken, för att tala vetenskapligt, det ena topografiska
eller morfologiska stadiet följt på det andra i en lagbunden serie.
Och ändock föreligger beträffande de båda viktigaste
topografiska enheterna, de båda dalarna med deras älvar, en viss
disproportion som måste förvåna.
Den som har några förutsättningar att se geografiskt måste
sålunda vid bekantskap med dem bli slagen av, hur stor och
vattenrik Indalsälven är i förhållande till sin trånga dal, och hur
pass liten Ljungan är i relation till sin öppna och breda dal.
Föreligger icke här en brist på överensstämmelse mellan dal och älv,
som måste ha sina bestämda \ orsaker? Otvivelaktigt är det så,
och vi skola återkomma därtill senare.
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
