Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ernst Arbman: En Medelpadsbygd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ernst Arbman
fet, fuktig mylla och mognande säd. Norrland är inte bortskämt
med ljumma sommarnätter. Men i dessa trakter äro sådana
under gynnsammare år icke ovanliga frampå högsommaren och
i början av augusti. Ljungans dalgång är väl skyddad och har
ett efter norrländska förhållanden mycket milt klimat, möjligen
med undantag av Haverö, som ligger på inte mindre än 240—
260 m över havet, medan motsvarande siffror för Borgsjön,
Torpsjön och Stödesjön äro respektive 113, 58 och 50 m.
Särskilt tydligt märker man skillnaden i klimat mellan
Ljungadalen och Storsjöbygden i Jämtland, vilken senare, ehuru icke
belägen mycket längre åt norr, tack vare höjden över havet
(c :a 300 m) och fjällens närhet har ett betydligt ogynnsammare
sommarklimat. När den kalla nordvästliga vinden —
»kall-västan», som den signifikativt nog kallas både i Jämtland och
Medelpad — på allvar sveper fram över landet, händer det i
Storsjö-trakten understundom, att dagstemperaturen även mitt
i högsommaren inte stiger till mer än 7 à 8 grader, medan
maximitemperaturen i Borgsjö under motsvarande förhållanden
ligger vid 12 à 14 grader eller däröver.
Sommaren håller sitt intåg betydligt tidigare i Ljungans ådal
än i bygderna kring Storsjön. Trädgårdsbären mogna snabbare i
Borgsjö än i Östersund, jag minns det särskilt väl från mina
skol-resor till nämnda stad vid sommarferiernas slut. Björken i
Ljungadalen har ett annat utseende och en annan resning än i Jämtland,
dess virke är renare, dess former mjukare, dess hängen längre,
och den bugar villigare för vinden än jämtlandsbjörken. Planterar
man en ek i Storsjö-trakten, antar den buskform, såvida den inte
står i ett ovanligt skyddat och solvarmt läge. I Ljungans ådal blir
den ett resligt och vackert träd. I Magdbyn söder om Borgsjön
står en ek, som, ehuru icke gynnad av söderläge, på de hundra
år, som förflutit, sedan den sattes, nått en grovlek av en aln i
genomskärning ett par fot ovan marken.
Men låt oss återvända till det ämne vi nyss lämnade : jordbruket
och lanthushållningen. Här som på de flesta andra områden ha
förhållandena i Ljungadalcns bygder under de senaste
mansåldrarna undergått djupt ingripande förändringar. Vissa äldre, från
urminnes tider nedärvda hushållsformer ha, om också endast i
inskränkt omfattning eller sparsamma rester, hållit sig kvar ända ned
till våra dagar, andra äro för längesedan bortlagda och ersatta av
tidsenligare metoder, men ha dock ännu inte gått ur folkets minne.
210
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
