Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C. T. Holmström: Livet i bohusstranden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. T. Holmström
förekomma. De må här lämnas ur räkningen. Men sjöfarten
medför i sin moderna form ett offerväsen av kuslig art. Det är
oljetankarnas bottensatser och annan spillolja från motorfartyg som
får gå i havet och i sin drift vida omkring snärjer sjöfågeln i
sina feta band.
Har man sett detta elände på nära håll, sett ejdrarna,
oförmögna att dyka och hämta sin föda, jämmerligen svälta ihjäl med
fjädern i klumpar av svartbeckad olja — då är man ganska ledsen
över sin maktlöshet att stävja sådant. På sin höjd kan man med båt
och skjutvapen närma sig stackarna och förkorta deras plåga.
Men till stranden komma många drivande, vältaliga mumier,
som ej ens kråkorna synas vilja ge sig på. Det är sådana, som fått
förgås i ensamhet och hjälplöshet.
Det är ej endast måsar, dykänder, grisslor, tordmular och
annan sjöfågel som dukar under för oljan efter att ha förlorat
det mesta av rörelseförmågan. Vi ha här ute i skärgården även
sett tumlare »oljesjuka» och till och med ilanddrivna döda — i
varje fall ett individ. Tydligen är det här olja i
respirationsorga-nen, som förorsakar en långsam kvävning eller i varje fall gör
djuren sjuka och tvingar dem att långsamt driva omkring i vattenytan.
En stöt av en motorbåtsstäv eller propeller kan fullborda verket.
Kanske är det tid att lämna dessa strandens mera dystra
vittnesbörd för att ägna trevligare strandbilder uppmärksamhet.
De komma med det ljusnande året, när vintern mer eller
mindre villigt släppt sitt tag om skärgården. Har vintern varit
blid — som den varit under senare år — går man redan i
februaris slut och väntar på att stränderna skola livas av hemvändande
flyttfågelskaror.
Strandens fina prydnad, strandskatan, kan gott stå här en
morgon i slutet av februari. Då är hon alt hälsa på i det grunda
vattnet vid sitt älsklingsställe — ett mycket litet, flackt skär i
västkanten på Grötö i Göteborgs norra skärgård. Här är en
samlingsplats för omgivningens strandskator. Man kan komma stilla
drivande i kajaken ned mot det glattslipade skäret och få njuta
det granna skådespelet av 60—70 strandskator, som i brinnande
vårsol exponera sin dräkt i svart, rött och vitt. De fantastiskt
vackra gruppernas färgspel ökar i prakt genom de olika
nyanserna av rött på benen och den långa näbben samt av det svartas
blänk i solen. Reflexerna från vatten och klippa och gula lavar
omvärva gestalterna i ett bländande ljus.
302
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
