Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tor Andræ: Från Sigtuna till Gamla Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den resande, som vandrar fram mellan raderna av låga,
gulmålade trähus vid det nutida Sigtunas huvudgata och gläder
sig åt en av vårt lands mest trivsamma småstadsidyller, bör veta,
att tre meter under hans fötter ligger Olov Skötkonungs Sigtuna,
vars långa gata följer exakt samma sträckning som den
nuvarande. Den gatan var den enda och den stora, köpmännens och
hantverkarnas stråk, stadslivets pulsåder. Stadens område
sträckte sig från den dåtida viken söder om S:t Pers kyrka till en
bäck, som ännu finnes kvar som en smal fåra öster om
Mariakyrkan, har tydligen varit indelat i långsmala tomter, som gingo
från Klockbacken ned till sjön. I deras övre del lågo borgarnas
boningshus och fästall, utmed gatan deras bodar och salustånd
och ned mot stranden bryggor och sjöbodar. Utgrävningar ha
visat, att husen vid stora gatan varit mycket små, endast tre till
fyra meter i fyrkant utan eldstäder, och uppförda i mycket
primitiv teknik. De äldsta äro i allmänhet klinhus. Stolpar, som
antingen nedsatts direkt i marken eller borrats in i syllstockar, ha
sammanbundits med risflätning, som sedan inifrån och utifrån
beslagits med ler. Byggnader i detta enkla utförande ha i
skogfattiga delar av vårt land uppförts långt in i senaste tid. Andra
sigtunahus ha varit stabilare byggda av plankor, som rests i
urtagningar i syllarna.
Det äldsta kungliga svenska myntverket har väl knappast varit
beläget här inne i själva staden. Myntmästarna voro konungens
män och hade väl sin verkstad förlagd i kungsgårdens närhet.
Men bronsgjutare och klensmeder, snickare, skomakare och
hornsnidare ha lämnat spår av sin verksamhet vid Sigtunas
storgata. Tillverkningen av älghornskammar bedrevs i en skala,
som tyder på storindustri och export. Kammar, färdiga och i
halvfabrikat, påträffas massvis i den svarta jorden. Där finnas
enkla men effektiva ting avsedda för hygieniskt bruk och
elegant utstyrda för skönhetsvården, somliga rentav försedda med
fodral och upphängningsanordning. Vikingatidens damer hade
haft en besynnerlig vana att bära en hel liten arsenal av
nyttiga redskap: sax, kniv, pryl och pincett fästa i band eller
kedjor vid högra bröstspännet. Borgarfruarna i det gamla Sigtuna
ha burit sin eleganta älghornskam dinglande vid bältet. Eller
kanske var det männen som först lanserade modet. Ty i de
halvbarbariska kulturerna är det, märkligt att säga, den manliga
parten som mest offrar åt fåfängan och prydnadsbegäret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
