Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertil Öhrn: Västerbottensmyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bertil Öhrn:
VÄSTERBOTTENSMYR
Västerbotten är ett myrarnas land. Från kusten och ända upp
till fjällen sträcka de sig i ofta milslånga stråk mellan
barrskogsklädda moränmarker.
För turisten, som hastigt genomkorsar landskapet med bil eller
tåg, ter sig myren väl ofta ful och ödslig, och sällan trotsar någon
myggsvärmarna för att söka efter vad liv den gömmer. Det lönar
ej heller alltid mödan.
Här finnas fula, karga sankmarker, där starrfloran tyckes
kämpa för livet och där faunan är nära nog ingen. Men dess
bättre finns det också rika, grönskande myrar, där orchidéerna
prunka i högsommartid och där fågellivet är rikt.
En halvmil nordväst om Bolidens gruvsamhälle ligger den lilla
Bastutjärn, på alla sidor omgiven av myrar och sumpskog. På
generalstabskartan liknar den alla de andra otaliga småtjärnarna
i myrlandskapet, men vandrar man dit en dag i juli ser man
genast, att det är något särskilt med den och dess mader. Det lyser
grönt lång väg av högvuxen starr och fräken, och längs tillflödena
står tätt av brudsporre och fläckigt nyckelblomster. Överallt ropa
grönbenorna i ängslan för sina ungar.
Det är en rik myr, och den har ej heller förbisetts av markens
odlare. Runt omkring den stå små hölador och erinra om att
myr-slåttern är god, och gamla strandvallar i skogsbrynet visa också,
att tjärnen är sänkt och att den en gång varit mycket större. Nu
hjälper naturen själv till att utplåna den sista resten.
Liksom vid Tåkern och våra andra kända träsksjöar fortgår
nämligen här en igenväxningsprocess, som så småningom skall
helt torrlägga den rika fågelmyren. Fräkenbältet runt tjärnen
inkräktar för varje år alltmera på klarvattnets yta, och starren
tränger i sin tur ut i fräkenmaden. När den bildat mäktiga tuvor,
som höja sig över vattnet, vandra mossor, dvärgbjörk och vide
ut, och i deras spår följa så till sist tall, björk och gran. Myren
har då börjat övergå till sumpskog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
