Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl-Julius Anrick: Vår strävan med vandrarhemmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl-Julius Anrick
har anslagen inte varit tillräckliga för vad som skulle uträttas,
upprättas och inredas för dem, när är anslag någonsin det?
Turistföreningen tänkte då som en stor och berömd norrman: Vad
du gör gör helt, och ikke stykkevis och delt, och satte till egna
stora insatser i vandrarhemsarbetena. Löpande års medel räckte
inte långt, man blev tvungen att investera även andra av
föreningens medel i dessa anläggningar. Vår ordförande fick alltså
rätt, när han spådde att de ursprungligen tänkta 20 000 kronorna
om året inte räckte någon vart, de ha ej ens på långt, långt när
räckt till ens för driftskostnaderna vid vandrarhemmen.
Det är emellertid inte nog att skapa nya hem, de som finns
måste också underhållas och förbättras. För det går vårt tack i
främsta rummet till alla vandrarhemsvärdarna och ägarna av de
skilda byggnaderna. De har på många håll visat ett intresse att
oförtrutet förbättra och förkovra sina vandrarhem långt utöver
vad som kunnat sägas vara möjligt att ekonomiskt återvinna, de
liar strävat att göra dem trivsamma för gästerna och allt efter råd
och lägenhet har de installerat det ena eller andra som länt till
hemmets och därmed till hela rörelsens bästa. I den mån STF
haft resurser har vi sökt stödja detta arbete och vi skulle bara
vilja äga större ekonomiska möjligheter att kunna minska den
tunga som vandrarhemsvärdarna pålägger sig. Jag vill särskilt
nämna den glädje vi kände när vi fick statens stöd för att
förbättra bäddutrustningarna — vi hade lagt fram vår egen lilla
femårsplan för nya madrasser i varenda bädd i vartenda
vandrarhem. Planen skulle realiseras åren 1939—1944, ja, jag behöver
väl inte säga mer. 1939 fick vi anslaget för den första femtedelen,
men sedan kom kriget och värre saker kan ju drabba en än att
ännu några år till fyra femtedelar få vila på halm eller träull.
400 000 kronor skulle bara madrasser och filtar kosta. Talen blir
stora när vi rör oss med alla vandrarhemmen sammanslagna.
Dagens och morgondagens förhandlingar med värdfolket på
vandrarhemmen ägnas åt mångahanda spörsmål. Alla frågor som
här kommer att föras fram syftar till en sak: till det bästa för det
lardeliv vi alla vill tjäna. Turistföreningens inlägg avser inte att
lägga fram några nya fordringar eller krav på våra
vandrarhems-värdar. Vår lilla jubileumskonferens skall tvärtom tjäna
upplysande syften och ge tillfälle till en fri diskussion och också
turistföreningens ledning känner det värdefullt att här få höra
värdarnas syn på en hel del av tingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
