Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andreas Lindblom: Minnena och människorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Deri moderna konstförståndigheten förgäter att smaken alltid växlar . . .
Tacknämlig är den ödmjukhet, som lämnar så mycket som möjligt orört»
(Nathan Söderblom). — Skara domkyrka /öre restaureringen 1886—1894.
vars uppställande onekligen innebar en taktlöshet mot
gotikens skönaste rum i vårt land, är lätt att avlägsna och placera
på annan värdig plats, något som säkert en gång kommer att
ske. Däremot innebär Goethes ord en tung dom över all
fåkunnig restaurering, ja, över varje restaurering som innebär
förvanskning. Den högmodiga 1800-talsskola bland arkitekterna
som ledde sitt ursprung till fransmannen Viollet-le-Duc, var
inte ens presenterad för Goethes tankegång. Ty de visste ju så
väl hur de ursprungliga byggmästarna menat och hur ett
gammalt monument borde se ut; de kunde, för att fritt citera
Heidenstam, konsten att göra ett gambalt hus gamblare. Det var
den åskådningen som kostade oss Uppsala och Skara domkyrkor
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
