Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lisa Stenberger: Visby — turisternas stad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Visby— turisternas stad
Vid mitten av förra seklet blommade också ett rikt kulturliv i
Visby. Musik-, teater- och operaaftnar avlöste varandra i snabb
följd. Törsten efter ideella nöjen var stor och sällskapsaftnar
förde samman den kräsna publik, som funnit Gotlands klimat
hälsosam! och Visby pittoreskt och som gav platsen en air av
förnäm badort, trots att ännu rent praktiskt mycket litet uträttats
härför. Tydligen har — som man kan utläsa ur ett brev från 1846,
där det heter att »Visby förtjänar det rykte det förvärvat av
gästvänlighet och förekommande artighet mot resande ...» — en
positiv och älskvärd inställning till turisttrafiken legat
gotlänningarna i blodet, och de enskilda hemmen fingo då som nu i
stor utsträckning lösa bostadsfrågan för öns gäster. Visby hade
vid denna tid endast omkring 5 000 invånare.
När den klena prinsessan Eugénie år 1860 »för återställande
av sin brutna hälsa blivit hänvisad till det egendomliga
gotländska klimatet», ökades helt naturligt intresset för Gotland som
rekreationsort. Läkarnas rekommendationer slog väl ut, hon
byggde sitt kända Fridhem söder om Visby och sommarvilade
där nära fyra decennier. Det hovliv, visserligen stillsamt och
allvarligt, som utvecklades under hennes vistelse i Visby, gavs stor
publicitet och bidrog till att Gotland uppmärksammades.
Vid Palissaderna söder om staden anlades 1857 en
vattenkurort, som med åren fick allt fler inskrivna kurgäster. Man badade
medicinska bad och drack brunn på hitfört mineralvatten. Man
promenerade, spelade käglor, gjorde utflykter i vagn till Rövar
Liljas håla och andra romantiska platser, läste poesi i
månskenet, uppförde »präktiga scener ur Unghanses dotter» och andra
historiska tablåer i ruinerna, höll andaktsstunder och gav talrika
musikaftnar. Det livaktiga Musikaliska Sällskapet, bildat redan
1815, föreningen Utile Dulci och det redan nämnda sällskapet
D. B. W. skänkte sig själva och stadens gäster värdefull
underhållning. På den 1878 öppnade järnvägen Visby—Hemse
ordnades lustresor, tur- och retur hela sträckan 1 krona »i täckta
och öppna vagnar», och ångfartygen gjorde lustresor »till sjöss»
utmed kusten norrut från Visby eller söderut till Karlsöarna, ofta
med flera hundra passagerare ombord. Badsocieteten samlades
till välgörenhetsbasarer på Stadshotellet eller i D. B.W:s
paviljong. I tidningsspalterna stå vid sidan av namnlistor med
båtarnas passagerare och badanstaltens inskrivna gäster också
välvilliga »förhållningsregler om kallbad och brunnskurer».
18,’5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
