Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lennart von Post: Vår fornkultur i naturhistoriens ljus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från ett Heligt skede av Södermanlands yngre stenålder har man funnit hela
byar av husgrunder. Sädesavtryclc i de massvis förekommande
krukskär-vorna berätta alt husen beboddes av bönder, för vilka åkerbruket var en
huvudnäring. Åkrarna lågo i den omgivande lövskogen. Nu växer på de
övergivna byområdena endast tallskog.
Dittills hade bebyggelsen i stort sett undvikit de stora
lerslätterna, som nu en så betydande del av vår jordbruksbygd ligger
på. Säkerligen ha lermarkernas dåtida lövskogsdjungler varit för
avskräckande att bryta bygd i. Man har hållit sig till mera
lättodlade marker, sådana som t. ex. Vrå-byarnas myllrika sand.
Men nu har tallskogen för gott tagit dessa marker i besittning och
utarmat deras jordmån. Och nu sprider sig hällkisttidens
vanligaste fornsakstyp — den »simpla grönstensyxan» med
drill-borrat skafthål — i tusental ut över lermarkerna. Det har varit
svårt att finna något vettigt bruk för detta klumpiga redskap.
För vanligt hygge måste det ha varit högst opraktiskt med sin
vidvinkliga egg. Knappast kan det heller ha varit något vapen i
79
Sten Florin toto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
