Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Ullenius: Primitiv fångstkultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Primitiv fångstkultur
dande forskningsgren av den svenska arkeologien, studiet av vår
stenålders boplatser. Vad man fann var i korta drag följande.
Vid Åloppesjön i en djupt inskuren, mångflikig invik av
Östersjön ett par mil norr om Enköping låg en hel krets av
fångstboplatser under yngre stenålder. Den märkligaste av dem,
Åloppe, visar hur fångsten skiftade mellan land och vatten.
Av fångstdjurens benrester är vikaresälens rikligast. Stora
mängder av sötvattensfisk, gädda, abborre och mört har här
konsumerats. Ovanliga praktexemplar av dessa fisksorter kunna iakttagas
i lämningarna. Av landdjuren har älgen och vildsvinet jagats i
stor utsträckning, men man har också nedlagt björn, räv, utter,
bäver, mård, hare och ekorre. Hunden var enda husdjuret.
Hela marken är impregnerad med bitar av brunbrända,
ornerade lerkärl. Bostäderna har varit runda hyddor med
väggstolpar nedsatta i en krets i jorden. På denna stomme har en
väggmatta av grenar och ris flätats och överldinats med lera. Mitt
på hyddans stampade lergolv låg härden.
Av fångstfamiljernas verktygsutrustning är nästan bara
sten-verktygen bevarade. Där finns knackade och bultade vxor av
traktens hårda sten, diorit och diabas, ibland en aning slipade
i eggen, men onekligen mycket klumpiga. De egentliga
fångstredskapen är gjorda av medgörligare material. Av rödaktig och
grågrön skiffer har man slipat till både effektiva och formsköna
flåknivar, harpun- och pilspetsar. Det övriga är för alltid borta,
men man känner det. Bågar med långa pilar, nät, metkrokar
av trä och ben, påkar och klubbor.
Hur hand och fot, fantasi och tanke ständigt kretsat kring det
stora viltet, visar små älghuvudbilder, modellerade i lera och
sedan brunbrända för att kunna bevaras som amuletter med höga
och sällsamma uppdrag i ägarens tjänst. De gläntar, dessa små
åloppeälgar, jämte sina samtida, på dörren till en värld av
blod-full, spänningsmättad verklighet men även av primitiv magi och
mystik. Det är en karg men morgonklar nordisk skogs- och
sjövärld, där tunga, grenhornade djur råmande och stångande
trängas på parningsplatserna om höstarna, där det välgödda,
levande sälfläsket flåsar och snarkar i myllrande tusental på
solmängda kobbar, där klappret av vildrenshjordarnas snabba
klövar av aftonvinden ledes till det lyssnande örat eller höres
kilometervis i berggrunden. En värld, som nästan helt förgången,
gäcksamt flimrar till även där du, 1940-talets människa ibland
101
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
