Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigge Hommerberg: Birka och vikingatiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sigge H om mer berg
tör oss, medan måsarna seglar genom det blå lufthavet över våra
huvuden.
Så kommer vi till Hemlanden, först det södra, där tallarna
växer för att några hundra meter norrut ersättas av smärta
björkar med vitskimrande stammar. Häri Hemlanden vilar tusentals
krigare och köpmän med sina familjer under gräskullarna.
Rönnklasarna lyser som blod mot förhöstens himmel, och en och annan
knotig ek susar tungt över de döde. Men vi fortsätter vår vandring,
går fram emot den nuvarande byn, ser Ansgarskapellet och är
snart därefter nere vid Kärrbacka. Här står vi mitt inne bland
björkar och granar och risiga slånbuskar, som gör det svårt att
komma vidare. Också här ligger ett gravfält, inte enbart
bestående av kullar utan även av bålformade och fyrkantiga enkla
stensättningar. På återvägen stöter vi kanhända på några av Björkös
många får, bland vilka somliga fortfarande äger den gamla svarta
hednafärgen, även om formerna under vår artexperimenterande
tid hunnit ändras åtskilligt.
Vår lilla rundvandring är slut. Mycket har vi gått förbi och
det har heller inte varit nödvändigt att stanna vid alla de många
lämningarna från Björkös glansdagar. Vi har fått en klar
uppfattning om stadens belägenhet och dimensioner. Vill vi sedan
för vår inre syn bygga upp den, befolka den och låta den
vakna till liv på nytt, är det allra säkrast att återvända hem till
forskarrummets bokhyllor och se efter, hur vi där bäst skall
kunna rekonstruera den stad och det samhällsliv, som i en
svunnen tid blomstrade på vikingaön mellan de gamla
vattenvägarna ut till det svenska österhavet. När vi går ner mot
ångbåtsbryggan flyger ett par kråkor upp vid sidan om stigen; de
var måhända mindre skygga på kung Björns tid, ty liksom
korpar och skator räknades även de den gången som Odins fåglar,
och ingen av människa född vågade röra dem.
Hittills har man menat, att husen i Birka varit av två olika
typer: dels hyddor, byggda av sammanflätade grenar, som
överdragits med lera, dels stockvirkeshus. Några egentliga gator skulle
inte ha funnits. Ja, vill man döma enbart efter de fynd, man gjort
i den föga undersökta Svarta jorden, har man knappast rätt att
skapa sig en annan bild av köpmansstaden. Frågan är emellertid
om denna bild i alla avseenden motsvarar den historiska
verkligheten. Vi vet, att i skedet före vikingatiden, under den s. k.
Vendeltiden, Upplands storbönder gravlade sina döda i stora, förnäma
224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
