Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigge Hommerberg: Birka och vikingatiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Birka och vikingatiden
båtgravar med en utrustning, som inte lämnade något övrigt att
önska i fråga om prakt och rikedom. De, som byggde dessa skepp,
hade troligen hunnit ganska långt i timmerbyggnadskonsten.
Vidare känner vi till, att redan under 400-talet jättestora hus
uppfördes på Gotland, de s. k. kämpgravarna, som i några fall var
upp till 60 meter långa. Från Norges vikingatid härstammar det
berömda Osebergfyndet — låt vara att hela inventariet tillhör
en kunglig person. Allt detta understryker med önskvärd
tydlighet, att färdigheten i byggnadskonst och snickeri var stor här i
Norden och att ett utvecklat sinne för dekorativ konst långt ifrån
saknades. Om vi sedan betänker, att många av invånarna i Birka
stiftat bekantskap med kulturen i frankernas land, och även med
egna ögon sett och beundrat den orientaliska prakten och
färgrikedomen, då ligger det nära till hands att jämföra situationen
med den, som inträffade i Sverige efter det trettioåriga krigets
slut, när krigaradeln kom hem och omsatte sina intryck av
Söderns härligheter efter svenskt formsinne.
Om vi håller detta för troligt, får vi en delvis ny bild av Birka.
Inga tråkiga, enfärgade träkåkar utan trevliga små hus med ett
och annat större stickande upp här och var och de flesta av dem
i flera färger. Vi vet, att dessa trähus varit byggda av liggande
timmer och vanligen tätade med blålera och mossa mellan stockarna.
Sådan tätning var i varje fall enligt vad man konstaterat vanlig på
insidorna. Varför då inte också på utsidan? En dylik anordning
kan ju endast ha inneburit fördelar i fråga om värmeisolering och
stadga. Det nybyggda huset borde alltså åtminstone ha haft två
färger, tecknande sig som horisontala band: den bruna stocken,
varierande med den blå leran eller den gulgröna mossan. Att det
även funnits enklare hus med flätade väggar, har vi all anledning
att förmoda, ty också i ett rikt Birka fanns väl fattiga eller mindre
lyckosamma köpmän.
Om vi skulle stiga in i ett relativt välsituerat hem i 800- eller
900-talets Birka, bör vi inte, i stil med vad vissa författare gjort
gällande, vänta oss att möta ett illaluktande kyffe, där
orenlig-heten hade upphöjts till dygd och där husmodern gjorde allt
för att likna en fågelskrämma. Nej, man hade nog lärt sig en hel
del på kontinenten. Säkert var det rent och propert inomhus,
vackra bonader på väggarna och ganska väl möblerat.
Att den tidens damer visste att kläda och smycka sig, därpå har
gravfynden givit oss fullgoda bevis; man har funnit rester av både
225
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
