Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. L.: Magnus Erikssons landslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNUS ERIKSSONS LANDSLAG
Sveriges rike är gammalt, men det låg en lång utveckling före
dess bildande. Ursprungligen levde väl folket i bygdesamhällen,
isolerade från och inbördes bekrigande varandra. Så småningom
skedde en sammansmältning i allt större samhälleliga enheter.
Vi tänka särskilt på landskapen. En riksenhet tillkom, när de
olika landskapen erkände en gemensam överhet i sveakonungen.
Men riksenheten var länge svag. De enskilda landskapen
försökte i det längsta bevara sin självständighet.
Ett samhälle kan icke bestå såsom sådant utan rättsregler. De
primitiva samhällen, i vilka våra förfäder levde, hade säkerligen
alla sina särskilda rättsregler, men då skrivkonsten var okänd,
blev rätten en sedvanerätt, grundad på hövdingars påbud eller
på beslut vid ting och bevarad genom muntlig tradition. Detta
gällde också om landskapens rätt. Sedan skrivkonsten blivit
mera allmänt känd, började man uppteckna landskapsrätten.
Den första kända uppteckningen är från 1220-talet och
omfattade den så kallade äldre västgötalagen. Under loppet av
1200-talet och förra hälften av 1300-talet tillkom den ena
uppteckningen efter den andra. Men under denna tid försiggick också
en viss omvandling av landskapens rätt, beroende på inflytanden
från samhällsmakter, som hade andra intressen än bönderna,
vilka voro skaparna av den ursprungliga rätten.
Dessa samhällsmakters intressen i förening med ökad
kommunikation mellan de olika landsdelarna medförde snart behov
av en gemensam rätt för hela riket. Vilka voro då dessa
samhällsmakter? I första rummet konungen, som ville övervinna den
landskapliga partikularismen och stärka riksenheten och i en
gemensam rikslag såg ett verksamt medel för genomförande av
sina strävanden. Men vidare var det kyrkan och de världsliga
stormännen, av vilka kyrkan redan genom den kanoniska rätten
var van vid enhetlig rättsbildning. Med hänsyn till sina stora,
över hela landet spridda jordbesittningar hade båda dessa
samhällsmakter intresse av en likformig lagstiftning rörande jord.
95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
