Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wilhelm Holmqvist: Den stora döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deltidens universalmetod för hälsans bevarande och förmodligen
särskilt omtyckt bland klosterfolk, som efter en sådan procedur
fick njuta den behagliga omväxlingen av vila från allt arbete och
dessutom tilldelning av särskilt god och närande föda. Man
undrar inte på, att åderlåtningen var satt på ransonering inom
klostren. Av andra redskap har man funnit pincetter, suturnålar,
rännsonder och sönder av andra slag, som exempelvis sådana
av bly, vilka ansetts ha kommit till användning vid botandet av
veneriska sjukdomar men som utan tvivel gjorde god tjänst även
vid behandlingen av ömma sår, fistlar o. s. v. Märkligt är
slutligen, för att nämna ännu ett exempel, det armben omgivet av en
kopparplåt, som man påträffat i Varnhems klosterruin. På benet
ser man sjukliga nybildningar, som utan tvivel måste ha ett
syfditiskt ursprung, och det är lätt att tänka sig de svårartade
fistlar, som på dessa ställen måste ha trängt igenom mjukdelarna
omkring benet. Nu har man tydligen försökt böta den sjuke med
en extraordinär och kraftigt verkande salva, som man trängt ned
så djupt som möjligt i fistelgången. Behandlingen måste ha varit
en veritabel hästkur, som förorsakat en våldsam irritation hos
patienten. Men för att han trots detta inte alltför lätt skulle kunna
rubba bandaget, har man stadigt fixerat det med en kopparplåt,
och det kanske allra märkligaste är, att denna varit järnhårt
fästad med snören, som tydligen varit dragna runt själva
benpipan för att lämna mjukvävnaderna med deras kärlsystem
fiia. — I fallet Varnhem har patienten trots alla drastiska
åtgärder avlidit i sjukdomen, men från Danmark känner man flera
liknande fall, där kuren lyckats bättre. Som ett minne efter
behandlingen kan man ännu på flera bevarade ben iakttaga de
tydliga snöravtrycken efter bandaget.
Inför vittnen om sådana åtgärder känner man sig på samma
gång imponerad av människornas tålighet och klosterfolkets
beslutsamhet i hjälpandets uppgift. Beträffande
Varnhemsexemplet var detta, såsom nämnt, ett fall av syfilis, och denna svåra
sjukdom torde även vara en av de sista stora plågor, som de
svenska klostren fick ta itu med, innan de vid
reformationsverkets genomförande förlorade sina existensmöjligheter.
Smittan hade lättast att få fäste och spridning bland de lägre
samhällsklasserna, men å andra sidan har de sociala skrankorna
i detta fall betytt mindre. Man ställs emellertid här inför det till
synes motsägelsefulla förhållandet, att medan en välordnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
