Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bengt Berg: Vår »djurteater» vid Maraviken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bengt Berg foto.
Den stora vildgalten gör inte den randiga griskultingen illa.
vårdaren och mig för att tigga bröd. Hon är så välfödd och
kolossal att ingen mänsklig kraft kan hejda henne. Hon puffar oss i
ryggen med nosen och gnäller om hon ingenting får. Hon är
bästa vän med oss. Men vi få för all del inte lov att ha ett
kvinnligt väsen i sällskap, utom henne. Då blir hon lömsk. Och
svartsjuka damer får man vara mera försiktig med, när de väga
flera hundra kilo.
Det är ett balansproblem att hålla stora vilda djur i hägn så
lagom skygga att man kan få beskåda dem på rimligt håll utan
samtidig risk att de bli närgångna. Och det är över huvud taget ett
problem att utröna vilka större djurarter, som bäst trivas,
villigast visa sig, helst ses av svensk fritidspublik och alltså lämpligast
20. STF 47.
285
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
